Acts 26

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →

1Då sa Agrippa till Paulus: Du har tillåtelse att tala för dig. Då räckte Paulus ut sin hand och talade till sitt försvar:

2Jag är lycklig över att jag i dag ska försvara mig inför dig, kung Agrippa, angående allt som jag anklagas för av judarna,

3särskilt därför att jag vet att du mycket väl känner till judarnas alla seder och tvistefrågor. Därför ber jag dig att du vill höra på mig med tålamod.

4Hur jag alltså har levt mitt liv från min ungdom, sådant det har varit från början bland mitt folk i Jerusalem, det känner alla judar till.

5De som förut har känt mig kan vittna om de vill, att jag levde som farisé, det strängaste partiet i vår gudsdyrkan.

6Och nu står jag här inför rätta för hoppet om det löfte som gavs av Gud till våra fäder,

7till vilket våra tolv stammar, som tjänar Gud oavlåtligt natt och dag, hoppas nå fram. För detta hopps skull, kung Agrippa, blir jag anklagad av judarna.

8Varför blir det av er ansett för otroligt att Gud uppväcker döda?

9Jag för min del menade alltså att jag borde med all makt strida mot Jesu, nasaréns, namn,

10vilket jag också gjorde i Jerusalem. Och många heliga kastade jag i fängelse, sedan jag hade fått fullmakt av översteprästerna. Och då de blev dödade, röstade jag för det.

11Och jag straffade dem ofta i alla synagogor för att tvinga dem till hädelse, och jag gick så långt i raseri mot dem att jag förföljde dem ända till utländska städer.

12När jag i detta ärende for till Damaskus med översteprästernas fullmakt och uppdrag,

13fick jag mitt på dagen, o konung, under färden se ett sken från himlen, klarare än solens glans, kringstråla mig och dem som reste med mig.

14Och vi föll alla till marken, och jag hörde en röst tala till mig och säga på hebreiska: Saul, Saul, varför förföljer du mig? Det är svårt för dig att spjärna mot udden.

15Då sa jag: Vem är du, Herre? Och han sa: Jag är Jesus, den som du förföljer.

16Men res dig upp och stå på dina fötter. För jag har uppenbarat mig för dig med den avsikten att utse dig till tjänare och vittne, både till det du har sett och till det jag kommer att visa dig,

17och rädda dig undan folket och hedningarna, som jag nu sänder dig till,

18för att öppna deras ögon så att de vänder sig från mörkret till ljuset och från Satans makt till Gud, för att de ska få syndernas förlåtelse och arvedel bland dem som är helgade genom tron på mig.

19Därför, kung Agrippa, blev jag inte olydig mot den himmelska synen,

20utan började förkunna först för dem som var i Damaskus och Jerusalem, och över hela Judeens land och sedan för hedningarna, att de skulle ångra sig och omvända sig till Gud, och göra sådana gärningar som hör till omvändelsen.

21För den sakens skull grep judarna mig i templet och försökte döda mig.

22Men efter att ha fått hjälp av Gud, står jag ännu i denna dag och vittnar för både små och stora och säger inget annat än det profeterna och Mose har sagt skulle ske:

23Att Kristus skulle lida och att han som den förste av dem som uppstått från de döda skulle förkunna ljuset för folket och för hedningarna.

24Då han så talade till sitt försvar, sa Festus med hög röst: Du är från vettet, Paulus, din stora lärdom har gjort dig galen!

25Men han sa: Högt ärade Festus, jag är inte galen utan jag talar sanna och förnuftiga ord.

26Kungen känner ju till allt detta, därför talar jag också frimodigt inför honom. För jag är övertygad om att inget av detta är obekant för honom. Det har ju inte hänt i en avkrok.

27Tror du profeterna, kung Agrippa? Jag vet att du tror.

28Då sa Agrippa till Paulus: Det är lite som fattas, att du övertalar mig att bli en kristen.

29Och Paulus svarade: Vare sig lite eller mycket, skulle jag önska inför Gud att inte bara du utan alla de som hör mig i dag blev sådana som jag är, bortsett från dessa bojor.

30När han hade sagt detta stod kungen upp, och landshövdingen och Bernice och de som satt där tillsammans.

31Och när de gick därifrån, talade de med varandra och sa: Denne man har ingenting gjort som förtjänar död eller fängelse.

32Och Agrippa sa till Festus: Denne man hade kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren.

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →