Luke 1 — Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

1Eftersom många har tagit sig för att beskriva de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss,

2så som de har berättats för oss av dem som från början var ögonvittnen och ordets tjänare,

3så har också jag funnit det rätt, efter att ha grundligt efterforskat allt ända från början, att i ordning skriva ner det för dig, högt ärade Teofilus,

4för att du ska veta tillförlitligheten av det du har fått undervisning om.

5På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns det en präst vid namn Sakarias, från Abias avdelning, och hans hustru var en av Arons döttrar och hennes namn var Elisabet.

6Och de var båda rättfärdiga inför Gud, och levde oklanderligt efter alla Herrens bud och föreskrifter.

7Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda hade uppnått en hög ålder.

8Så hände det, att då han i sin avdelning skulle göra prästerlig tjänst inför Gud,

9efter prästämbetets sed, föll det på hans lott att tända rökelsen när han gick in i Herrens tempel.

10Och allt folket stod utanför och bad, så länge som rökoffret pågick.

11Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod på högra sidan om rökelsealtaret.

12Och Sakarias blev förskräckt, då han såg honom och fruktan kom över honom.

13Men ängeln sa till honom: Frukta inte, Sakarias, för din bön har blivit hörd, och din hustru Elisabet ska föda en son åt dig, och du ska ge honom namnet Johannes.

14Och han ska bli till glädje och fröjd för dig, och många ska glädja sig över hans födelse.

15För han ska bli stor inför Herren. Vin och starka drycker ska han inte dricka och redan i moderlivet ska han bli uppfylld av den Helige Ande.

16Och många av Israels barn ska han vända tillbaka till Herren, deras Gud.

17Och han ska gå före honom i Elias ande och kraft för att vända fädernas hjärtan till barnen och de olydiga till de rättfärdigas sinnelag och skaffa åt Herren ett folk som är berett.

18Då sa Sakarias till ängeln: Hur ska jag kunna veta detta? För jag är gammal och min hustru har kommit till hög ålder.

19Då svarade ängeln och sa till honom: Jag är Gabriel, som står inför Gud och jag är sänd för att tala till dig och förkunna för dig detta glada budskap.

20Och se, du ska bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som ska gå i uppfyllelse när tiden är inne.

21Och folket väntade på Sakarias och undrade över att han dröjde så länge i templet.

22Men när han kom ut kunde han inte tala till dem. Då förstod de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

23Sedan hände det, att han begav sig hem, när dagarna för hans tjänstgöring var slut.

24Och någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader och sa:

25Så har Herren gjort med mig i de dagar, då han såg till mig för att ta bort min skam bland människor.

26Och i den sjätte månaden blev ängeln Gabriel utsänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

27till en jungfru, som var trolovad med en man, vars namn var Josef, av Davids hus, och jungfruns namn var Maria.

28Och ängeln kom in till henne och sa: Var hälsad, du som fått nåd. Herren är med dig, välsignad är du bland kvinnor.

29Men då hon såg honom, blev hon förskräckt av hans tal och undrade vad denna hälsning kunde betyda.

30Då sa ängeln till henne: Frukta inte, Maria, för du har funnit nåd hos Gud.

31Och se, du ska bli havande och föda en Son och du ska ge honom namnet Jesus.

32Han ska bli stor och kallas den Högstes Son och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron.

33Och han ska vara Konung över Jakobs hus för evigt och hans rike ska aldrig ta slut.

34Då sa Maria till ängeln: Hur ska detta gå till? Jag har ju inte haft någon man.

35Då svarade ängeln och sa till henne: Den Helige Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig, därför ska också det Heliga som blir fött av dig kallas Guds Son.

36Och se, Elisabet, din släkting, har också blivit havande med en son på sin ålderdom, och detta är sjätte månaden för henne, hon som kallades ofruktsam,

37för ingenting är omöjligt för Gud.

38Då sa Maria: Se, jag är Herrens tjänarinna, låt det ske med mig som du har sagt. Och ängeln lämnade henne.

39Och vid den tiden bröt Maria upp och begav sig med hast upp till bergsbygden, till en stad i Judeen,

40och gick in i Sakarias hus och hälsade Elisabet.

41Och det hände, att då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv. Och Elisabet blev uppfylld av den Helige Ande,

42och ropade med hög röst och sa: Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt!

43Och hur kommer det sig, att min Herres mor kommer till mig?

44För se, så fort ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av glädje i mitt moderliv.

45Och salig är hon som trodde, för det ska gå i uppfyllelse som blivit sagt till henne från Herren.

46Då sa Maria: Min själ upphöjer Herren,

47och min ande gläder sig i Gud, min Frälsare.

48För han har sett till sin tjänarinnas ringhet, och se, härefter ska alla släkten kalla mig välsignad.

49För den Mäktige har gjort stora ting med mig och heligt är hans namn.

50Och hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som fruktar honom.

51Han har visat styrka med sin arm. Han har skingrat dem som är stolta i sina hjärtans tankar.

52De mäktiga har han störtat från deras troner och upphöjt de ringa,

53de hungriga har han mättat med sitt goda och de rika har han skickat tomhänta bort.

54Han har tagit sig an sin tjänare Israel till minne av sin barmhärtighet,

55såsom han talade till våra fäder, till Abraham och till hans efterkommande, till evig tid.

56Och Maria blev kvar hos henne omkring tre månader och återvände sedan hem.

57Så var nu tiden inne för Elisabet att hon skulle föda, och hon födde en son.

58När hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne stor barmhärtighet, då gladde de sig med henne.

59Och det hände, att de på åttonde dagen kom för att omskära barnet och de kallade honom Sakarias efter hans fars namn.

60Men hans mor svarade och sa: Inte så, utan han ska heta Johannes.

61Då sa de till henne: I din släkt finns det ingen som har det namnet.

62Och de gjorde tecken åt hans far, vad han ville att han skulle heta.

63Då bad han om en tavla, och skrev: Johannes är hans namn. Och alla förundrade sig.

64Och genast öppnades hans mun, och hans tunga löstes och han talade och prisade Gud.

65Och fruktan kom över alla deras grannar, och i hela Judeens bergsbygd talade man om allt detta som hade hänt.

66Och alla som hörde det lade det på sitt hjärta och sa: Vad ska det bli av detta barn? Och Herrens hand var med honom.

67Och hans far Sakarias blev uppfylld av den Helige Ande och profeterade och sa:

68Prisad vare Herren, Israels Gud, för han har besökt och befriat sitt folk,

69och har rest upp åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids släkt,

70såsom han har talat genom sina heliga profeters mun sedan världens begynnelse,

71att han skulle frälsa oss från våra fiender, och från handen på alla dem som hatar oss,

72för att visa barmhärtighet mot våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

73den ed som han har svurit vår fader Abraham,

74att ge oss, att vi, frälsta ur våra fienders hand må tjäna honom utan fruktan,

75i helighet och rättfärdighet inför honom under alla våra levnadsdagar.

76Och du barn ska kallas den Högstes profet, för du ska gå framför Herrens ansikte för att bereda hans vägar,

77för att ge hans folk kunskap om frälsning med förlåtelse för deras synder,

78genom vår Guds innerliga barmhärtighet, genom vilken soluppgången från höjden har besökt oss,

79för att ge ljus till dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.

80Och barnet växte upp och stärktes i anden. Och han vistades i öknen till den dag då han skulle träda fram inför Israels folk.