Luke 24

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 23 Jump to:

1Men på första dagen i veckan kom de tidigt i gryningen till graven tillsammans med några andra. De hade med sig de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.

2Då fann de att stenen var bortrullad från graven.

3Och de gick in, men fann inte Herren Jesu kropp.

4Och det hände, att då de inte visste vad de skulle tro angående detta, se, då stod två män i skinande kläder framför dem.

5Då blev de förskräckta och böjde sina ansikten ner mot jorden. De sa till dem: Varför söker ni den levande bland de döda?

6Han är inte här, utan är uppstånden. Kom ihåg vad han sa till er, medan han ännu var i Galileen.

7Han sa: Människosonen måste bli utlämnad i syndiga människors händer och korsfästas och uppstå på tredje dagen.

8Då kom de ihåg hans ord

9och vände tillbaka från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de andra.

10Det var Maria Magdalena och Johanna och Jakobs mor Maria, och de andra som var med dem, som talade om detta för apostlarna.

11Men det de berättade uppfattade dessa som tomt prat, och de trodde inte på dem.

12Men Petrus stod upp och sprang till graven. Då han lutade sig in, såg han bara linnebindlarna ligga för sig själva. Och han gick därifrån full av undran över det som hade hänt.

13Och se, två av dem gick samma dag till en by som hette Emmaus och som låg sextio stadiers väg från Jerusalem.

14Och de samtalade med varandra om allt det som hade hänt.

15Och medan de var upptagna av sitt samtal och sina frågor, hände det att Jesus själv närmade sig och gick tillsammans med dem.

16Men något hindrade deras ögon, så att de inte kände igen honom.

17Då sa han till dem: Vad är det ni talar med varandra om, medan ni vandrar omkring och är bedrövade?

18Och den ene, som hette Kleopas, svarade då och sa till honom: Är du den ende främlingen i Jerusalem, som inte vet vad som har hänt där under dessa dagar?

19Och han frågade dem: Vad? Då sa de till honom: Det som har hänt med Jesus, som var en man från Nasaret, en profet, mäktig i gärning och ord inför Gud och allt folket.

20Och hur översteprästerna och våra rådsmedlemmar utlämnade honom till att dömas till döden och korsfäste honom.

21Men vi hoppades att han var den som skulle befria Israel. Och till allt detta kommer, att i dag är det den tredje dagen sedan detta hände.

22Och dessutom, några av våra kvinnor, som kom tidigt på morgonen till graven, har gjort oss uppskakade.

23När de inte fann hans kropp, kom de och sa att de också hade sett en syn av änglar, som sa att han lever.

24Och några av dem som var med oss gick till graven och fann det vara så som kvinnorna hade sagt, men honom såg de inte.

25Då sa han till dem: O, ni oförståndiga, så tröga ni är av hjärtat till att tro på allt det som profeterna har sagt!

26Måste inte Kristus lida detta och så gå in i sin härlighet?

27Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem det som gällde honom i alla Skrifterna.

28Och de närmade sig byn, dit de var på väg, och han såg ut att vilja gå vidare.

29Men de bad honom enträget och sa: Bli kvar hos oss, för det går mot kvällen och dagen är snart slut. Och han gick in för att stanna hos dem.

30Och det hände, när han låg till bords med dem, att han tog brödet, välsignade och bröt det och gav dem.

31Då öppnades deras ögon så att de kände igen honom, och han försvann ur deras åsyn.

32Och de sa till varandra: Var inte våra hjärtan brinnande i oss när han talade med oss på vägen och uttydde Skrifterna för oss?

33Och i samma stund bröt de upp och vände tillbaka till Jerusalem och de fann de elva och de som var församlade med dem,

34vilka sa: Herren har verkligen uppstått och har visat sig för Simon.

35Då berättade de vad som hade hänt på vägen, och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.

36Och medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sa till dem: Frid vare med er.

37Men de blev förskräckta och greps av fruktan, de trodde att de såg en ande.

38Då sa han till dem: Varför är ni förskräckta? Och varför låter ni tvivel stiga upp i era hjärtan?

39Se mina händer och mina fötter, att det är jag själv. Rör vid mig och se, för en ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.

40Och när han hade sagt detta, visade han dem sina händer och fötter.

41När de på grund av glädje och förundran fortfarande inte trodde, sa han till dem: Har ni något att äta här?

42Då gav de honom en bit stekt fisk och en bit honungskaka.

43Och han tog och åt det inför deras ögon.

44Sedan sa han till dem: Detta är de ord som jag sa till er, medan jag fortfarande var hos er, att allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag och i profeterna och i psalmerna.

45Då öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.

46Och han sa till dem: Så står det skrivet, och därför var det nödvändigt att Kristus skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda,

47och att omvändelse och syndernas förlåtelse ska predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

48Och ni är vittnen till detta.

49Och se, jag ska sända löftet från min Fader över er. Men ni ska stanna kvar i staden Jerusalem, tills ni blir beklädda med kraft från höjden.

50Sedan förde han dem ut ända till Betania, och där lyfte han upp sina händer och välsignade dem.

51Och det hände medan han välsignade dem, att han skildes från dem och lyftes upp till himlen.

52Och de tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem med stor glädje.

53Och de var ständigt i templet och prisade och lovade Gud. Amen.

← Chapter 23 Jump to: