Jeremiah 34

Swedish Folk 1998 (Svenska Folkbibeln)

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →

1Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade:

2Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld.

3Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.

4Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd.

5I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.

6Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem,

7medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.

8Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet,

9så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav.

10Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem.

11Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.

12Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade:

13Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade:

14"När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig.

15Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn.

16Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.

17Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden.

18Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem.

19Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven,

20dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur.

21Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er.

22Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.

← Chapter 33 Jump to: Chapter 35 →