Acts 22

Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

← Chapter 21 Jump to: Chapter 23 →

1Han sa: "Kära syskon och ni som är ledare för folket, lyssna på vad jag har att säga till mitt försvar."

2Och när de hörde Paulus tala på deras eget språk blev de ännu tystare.

3Han fortsatte: "Jag är jude, född i staden Tarsos i Kilikien, men uppväxt här i Jerusalem. Jag hade Gamaliel som lärare, och blev mycket noggrant undervisad om Moses lag och alla våra traditioner. Min stora passion i livet var att kämpa för Gud, precis som ni försöker göra.

4Jag förföljde och ville döda alla som följde Jesus väg. Jag lät binda både män och kvinnor och satte dem i fängelse.

5Det kan översteprästen och alla medlemmarna i det judiska rådet intyga. Det var också de som gav mig brev adresserade till synagogorna i Damaskus, för att jag skulle kunna fängsla människor där och föra dem till Jerusalem, där de sedan skulle straffas.

6Men när jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, omgavs jag plötsligt av ett mycket starkt ljus från himlen.

7Och jag föll till marken och hörde en röst som sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'

8Jag frågade då: 'Vem är du, herre?' och han svarade: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'

9De som var med mig såg ljuset men förstod inte rösten som talade till mig.

10Jag frågade sedan: 'Vad ska jag göra, Herre?' och Herren svarade: 'Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vilken uppgift jag har utsett dig till.'

11Men det starka ljuset hade gjort mig blind, och därför fick jag ledas in i Damaskus av mina följeslagare.

12I Damaskus bodde en man som hette Ananias. Han var mycket hängiven och noga med att följa Moses lag och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.

13Den här mannen kom till mig och ställde sig bredvid mig och sa: 'Saul, min bror, du ska få din syn tillbaka!' Och i samma stund kunde jag se honom.

14Sedan sa han till mig: 'Våra förfäders Gud har utsett dig till att förstå hans vilja och till att se den Fullkomlige och höra honom tala.

15Och nu ska du inför alla människor intyga och berätta vad du har sett och hört.

16Tveka därför inte, utan tillbe Jesus och låt genast döpa dig så att du blir tvättad ren från dina synder.'

17Senare, när jag hade kommit tillbaka till Jerusalem och en dag stod och bad i templet, fick jag se en syn.

18Jag såg Herren Jesus som sa till mig: 'Skynda dig och lämna genast Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro på det du berättar om mig.'

19'Men, Herre', invände jag, 'de känner ju mig. De vet att jag i varenda synagoga har fängslat och piskat dem som trodde på dig.

20Och när Stefanos dödades, han som inför alla berättade om dig, stod jag bredvid och tyckte att man handlade rätt. Jag vaktade till och med kläderna åt dem som stenade honom!'

21Men Herren Jesus sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk!' "

22Fram till denna punkt i Paulus tal hade folket lyssnat lugnt, men nu började de ropa: "Döda honom! Se till att han försvinner! Han har ingen rätt att leva!"

23Folkets rop blev allt vildare och de slet av sina mantlar och kastade jord upp i luften.

24Kommendanten tog därför in Paulus i fästningen och befallde att man skulle piska honom tills han erkände sitt brott, så att man fick reda på varför folkmassan var så rasande.

25Men när de band fast Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: "Är det tillåtet att piska en romersk medborgare som inte är dömd för något?"

26Och när officeren hörde detta gick han till kommendanten och sa: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är ju romersk medborgare!"

27Då gick kommendanten till Paulus och frågade: "Är det sant att du är romersk medborgare?" "Ja", svarade Paulus, "det är jag."

28"Det är jag också", muttrade kommendanten, "men det kostade mig väldigt mycket pengar!" "Jag blev det när jag föddes", svarade Paulus.

29Soldaterna som skulle ha piskat och förhört honom drog sig kvickt tillbaka när de hörde att Paulus var romersk medborgare, och kommendanten själv blev alldeles förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.

30Nästa dag släppte kommendanten ut Paulus ur fängelset och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han förde sedan ner Paulus från fästningen och ställde honom inför det judiska rådet för att få reda på vad bråket handlade om.

← Chapter 21 Jump to: Chapter 23 →