Acts 23

Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →

1När Paulus kom in, tittade han rådsmedlemmarna rakt i ögonen och sa sedan: "Bröder, jag har alltid levt mitt liv med ett gott samvete inför Gud."

2Då befallde översteprästen Ananias att de som stod närmast Paulus skulle slå honom över munnen.

3Men Paulus sa till honom: "Gud ska slå dig, som ägnar dig åt sådan dubbelmoral! Här sitter du för att döma mig efter Moses lag, och så bryter du själv mot lagen genom att befalla dem att slå mig."

4De som stod bredvid Paulus sa då till honom: "Hur vågar du förolämpa Guds överstepräst?"

5"Förlåt mig bröder", svarade Paulus, "jag visste inte att han var överstepräst. Det står ju i Skriften: 'Du ska inte förbanna den som är ledare för ditt folk. ' "

6Vad Paulus däremot visste var att några av medlemmarna i rådet var saddukeer, medan andra var fariseer. Han ropade därför: "Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag ställs inför rätta här idag, därför att jag tror att de döda kommer att uppstå igen."

7Detta delade genast rådet i två grupper som började bråka med varandra.

8Saddukeerna tror nämligen inte att de döda ska uppstå igen eller att det finns änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.

9Alla i rådet skrek i munnen på varandra och några laglärare från fariseernas parti ställde sig upp och försvarade Paulus. "Vi kan inte se att den här mannen har gjort något fel", protesterade de högljutt. "Kanske en ande eller en ängel verkligen har talat till honom."

10Men grälet blev bara värre och värre, och männen ryckte och slet i Paulus från alla håll. Till slut fick kommendanten ge order till sina soldater att ta med Paulus därifrån och föra honom till fästningen, eftersom han var rädd att de skulle slita honom i stycken.

11När det sedan blev natt visade sig Herren Jesus för Paulus och sa: "Var inte rädd! På samma sätt som du har berättat om mig här i Jerusalem måste du också berätta om mig i Rom."

12Nästa morgon samlades mer än 40 judiska män och svor att de varken skulle äta eller dricka förrän de hade dödat Paulus.

14Sedan gick de till översteprästerna och folkets ledare och sa: "Vi har svurit en ed och lovat att varken äta eller dricka förrän vi har dödat Paulus.

15Be därför kommendanten att han låter Paulus ställas inför rådet igen. Säg till honom att ni vill undersöka fallet närmare, så kan vi döda honom när han är på väg hit."

16Men Paulus systerson fick reda på deras planer och gick till fästningen och berättade allt för Paulus,

17som genast kallade till sig en officer och sa: "Ta med den här unga mannen till kommendanten. Han har något viktigt att säga honom."

18Officeren gick då till kommendanten och förklarade: "Fången Paulus kallade på mig och bad mig ta med den här unga mannen till dig. Han har visst något att säga dig."

19Kommendanten tog honom då vid armen och ledde honom åt sidan och frågade: "Vad är det du har att berätta?"

20Paulus systerson förklarade genast: "Judarna har kommit överens om att be dig skicka ner Paulus till deras råd imorgon, så att de kan undersöka fallet närmare.

21Men låt dem inte få som de vill, för mer än 40 män ligger gömda i ett bakhåll för att döda Paulus. De har svurit att varken äta eller dricka förrän han är död. De har redan gjort sig beredda och väntar bara på att du ska säga ditt ja."

22Kommendanten varnade honom då och sa: "Låt ingen få veta att du har berättat det här för mig", och sedan lät han honom gå.

23Kommendanten kallade nu på två av sina officerare och sa: "Beordra 200 soldater att vara klara att marschera till Caesarea klockan nio ikväll, tillsammans med 200 spjutkastare och 70 ryttare.

24Ge Paulus en häst att rida på och se till att han kommer välbehållen fram till landshövdingen Felix."

25Sedan skrev han följande brev till landshövdingen:

26"Från Claudius Lysias, till den högt ärade landshövdingen Felix. Bästa hälsningar!

27Den här mannen har gripits av judarna. De skulle just till att döda honom, när jag skickade ut soldater för att befria honom, sedan jag fått veta att han är romersk medborgare.

28Efteråt förde jag honom ner till det judiska rådet för att få reda på vad de anklagade honom för.

29Men jag förstod snart att det bara var något som hade att göra med deras religiösa lag, och alltså inget som bör bestraffas med fängelse eller döden.

30Sedan fick jag av en händelse reda på att man planerade att mörda honom, och jag beslöt då att skicka honom direkt till dig. Jag har också uppmanat hans motståndare att lägga fram sina anklagelser inför dig."

31Samma natt tog soldaterna Paulus och förde honom till den romerska militärförläggningen Antipatris enligt de order de fått.

32Nästa morgon fortsatte de 70 ryttarna med honom till Caesarea, medan de övriga återvände till fästningen i Jerusalem.

33När de kom fram till Caesarea överlämnade de brevet till landshövdingen Felix och förde in Paulus till honom.

34Landshövdingen läste brevet och frågade Paulus vilken provins han kom från. "Från Kilikien", svarade Paulus.

35"Bra", sa landshövdingen, "jag ska ta upp ditt fall när dina anklagare kommer hit." Sedan befallde han att Paulus skulle förvaras i fängelset i kung Herodes palats.

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →