Acts 26

Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →

1Sedan sa kung Agrippa till Paulus: "Vad har du att säga till ditt försvar? Varsågod, ordet är ditt." Då lyfte Paulus handen till en hälsning och började sitt försvarstal. Han sa:

2"Kung Agrippa, jag är mycket glad att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,

3för jag vet att du är en expert på judarnas alla seder och stridsfrågor. Jag ber dig därför att lyssna på mig med tålamod!

4Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk uppfostran ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och sedan i Jerusalem.

5De känner mig sedan lång tid tillbaka och vet mycket väl, om de nu vill erkänna det, att jag har levt som en äkta farisé och följt den strängaste riktningen inom vår religion.

6Jag står nu anklagad för att jag tror att Gud ska infria det löfte som han gav till våra förfäder,

7samma löfte som Israels tolv stammar hoppas få se infriat genom att dag och natt tjäna honom! Det är alltså, kung Agrippa, helt inkonsekvent av judarna att påstå att det är ett brott att tro på det här löftet.

8Varför ska det vara så svårt att tro att Gud kan uppväcka döda?

9Tidigare trodde jag själv att det var min plikt att gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.

10Jag fängslade många av de troende i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.

11Många gånger använde jag tortyr i synagogorna för att försöka få dem att förbanna Jesus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.

12Men en dag när jag var på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och på deras uppdrag,

13fick jag vid middagstiden se ett ljus från himlen. Det var starkare än solen, och omgav både mig och mina följeslagare.

14Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på arameiska och sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Du skadar bara dig själv genom att stå emot min vilja. '

15'Vem är du, herre?' frågade jag då. Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

16Res dig upp! Jag har visat mig för dig, för att du ska bli min tjänare och berätta för alla om vad du har sett idag och om andra tillfällen då jag ska visa mig för dig i framtiden.

17Jag ska rädda dig undan både judarna och andra folk. Ja, jag ska sända dig till icke-judiska folk,

18för att du ska öppna deras ögon, så att de vänder om från mörkret till ljuset, från Satans makt till Gud. Genom att tro på mig ska de få förlåtelse för sina synder och räknas med bland dem som tillhör Gud.'

19Därför, kung Agrippa, var jag bara tvungen att lyda denna syn från himlen.

20Jag talade först till dem som bodde i Damaskus och Jerusalem, sedan fortsatte jag i hela Judeen och gick vidare till andra folk. Överallt uppmanade jag människorna att lämna synden, vända om till Gud och visa sin förvandling genom goda gärningar.

21Det var därför judarna arresterade mig i templet och försökte döda mig.

22Men Gud skyddade mig, så att jag fortfarande lever och kan berätta om Jesus för både högt uppsatta personer och vanligt folk. Ändå är det inget nytt jag kommer med. Det jag talar om var förutsagt av Gud genom profeterna och Mose redan långt tidigare.

23Gud förutsa att Messias, den utlovade kungen, måste lida och bli den förste som uppstod från de döda, och att han skulle föra ljuset till både judar och andra folk."

24När Paulus hade kommit så långt i sitt försvarstal blev han plötsligt avbruten av landshövdingen Festus som ropade: "Paulus, du är helt förvirrad! Allt ditt studerande har gjort dig galen!"

25Men Paulus svarade: "Nej, högt ärade Festus, jag är inte galen. Jag berättar sanningen, lugnt och sansat,

26och kung Agrippa känner väl till alla dessa frågor. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är bekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!

27Kung Agrippa, tror du på det som Gud har förutsagt genom profeterna? Ja, jag vet att du gör det."

28Då sa Agrippa till honom. "Håller du på en stund till så kommer du att göra mig kristen också."

29Paulus svarade: "Vare sig det går fort eller sakta, så önskar jag inför Gud att inte bara du utan alla som lyssnar till mig här idag skulle bli som jag, fast utan de här bojorna."

30Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra,

31och när de gick ut därifrån sa de till varandra: "Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse."

32Och kung Agrippa sa till Festus: "Han hade kunnat friges, om han inte hade bett att få dömas vid den kejserliga domstolen."

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →