Hosea 11

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →

1När Israel var ett barn älskade jag honom, och ut från Egypten kallade jag min son.

2Men ju mer de kallas på, desto mer vandrar de bort. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna.

3Det var jag som lärde Efraim att gå och tog dem i mina armar. Men de begrep inte att jag helade dem.

4Jag drog dem med människorep, med kärlekens band. Jag var för dem lik en som lyfter av oket från deras nackar. Jag böjde mig ner och gav dem mat.

5De ska inte återvända till Egypten. Assur ska regera över dem eftersom de vägrade omvända sig.

6Svärdet ska virvla i deras städer. Det ska förstöra och förtära deras bommar, på grund av deras planer.

7Mitt folk håller fast vid sitt avfall från mig. Fastän de kallas till den därovan är det ingen som upphöjer honom.

8Hur ska jag kunna överge dig, Efraim, lämna dig, Israel? Hur ska jag kunna göra med dig som med Adma, behandla dig som Sebojim? Hjärtat vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.

9Jag tänker inte verkställa min brinnande vrede. Jag tänker inte åter ödelägga Efraim. För jag är Gud och inte en människa. Jag är helig bland er och ska ej angripa staden.

10De ska följa Herren, som ska ryta likt ett lejon. Och när han ryter ska hans söner komma bävande från väster.

11De ska komma bävande som en fågel från Egypten och som en duva från Assurs land. Och jag ska låta dem bo i sina hus, säger Herren.

12Efraim har omgett mig med lögn, Israels hus med svek. Men Juda vandrar ännu med Gud och är trofast mot den Helige.

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →