Hosea 2

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →

1Kalla era bröder ’Mitt folk’ och era systrar ’Ni har fått nåd’.

2Tillrättavisa er mor! Tillrättavisa, för hon är inte min hustru och jag är inte hennes man. Se till att hon tar bort det promiskuösa från sitt ansikte och otroheten mellan sina bröst.

3Annars klär jag av henne så att hon står där lika naken som den dag hon föddes. Jag gör henne till en öken, till ett torrt land, och låter henne törsta ihjäl.

4Jag ska inte förbarma mig över hennes söner, för de är promiskuösa.

5För deras mor var promiskuös. Hon som födde dem betedde sig skamligt. Hon sa: ”Jag vill följa mina älskare. De ger mig bröd och vatten, ull och lin, olja och dryck.”

6Lyssna! Jag ska därför blockera din väg med törnen. Jag har rest en mur framför henne så att hon inte finner sina stigar.

7Hon ska ränna efter sina älskare utan att få tag på dem. Hon ska söka efter dem utan att finna dem. Då ska hon säga: ”Jag går tillbaka till min förste man, jag hade det bättre då än nu.”

8Hon begrep inte att det var jag som gav henne säden, vinet, oljan, och mängder av silver och guld, som de använde till Baal.

9Därför ska jag återta min säd vid skördetid, och mitt vin när tiden är inne. Jag ska ta bort min ull och mitt lin som hon skyler sin nakenhet med.

10Nu ska jag klä av henne naken inför hennes älskares ögon, och ingen ska rädda henne ur min hand.

11Jag gör slut på all hennes fröjd: hennes fester, nymånader och sabbater - alla hennes högtider.

12Jag skövlar hennes vinstockar och fikonträd. Hon sa att de var lönen som hennes älskare gav henne. Jag gör dem till en snårskog som markens djur ska förtära.

13Jag straffar henne för hennes baalsdagar då hon tände rökelse åt dem. Hon prydde sig med ring och smycke och rände efter sina älskare. Men mig glömde hon, säger Herren.

14Därför ska jag locka på henne och föra henne ut i öknen och tala kärleksfullt till henne.

15Där ska jag ge henne vingårdarna tillbaka, och Akors dal ska bli en hoppets port. Där ska hon sjunga som i sin ungdom, som den dag då hon drog upp från Egypten.

16Den dagen, säger Herren, ska du kalla mig ”Min man”, och inte längre ”Min Baal.”

17Jag ska avlägsna Baalsnamnen från hennes läppar. Ingen ska längre minnas deras namn.

18Den dagen ska jag sluta ett förbund för dem med fältens vilddjur, med himlens fåglar och med markens kräldjur. Och båge, svärd och krig ska jag utplåna ur landet. Jag ska låta dem bo i trygghet.

19Jag ska ta dig som min hustru för evigt. Jag ska ta dig som min hustru i rättvisa och rättfärdighet, i kärlek och barmhärtighet.

20Jag ska ta dig som min hustru i trohet, och du ska känna Herren.

21Och den dagen ska jag svara, säger Herren. Jag ska svara himlen, och himlen ska svara jorden,

22och jorden ska svara säden, vinet och oljan, och de ska svara Jisreel.

23Jag ska plantera henne åt mig i landet och förbarma mig över ’Ingen nåd’, och säga till ’Inte mitt folk’: ”Du är mitt folk.” Och de ska svara: ”Du är min Gud.”

← Chapter 1 Jump to: Chapter 3 →