Hosea 13

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →

1När Efraim talade blev folk omskakade. Han upphöjde sig själv i Israel. Men han dog när han drog skuld över sig genom Baal.

2Och de syndar alltmer. De gjuter åt sig silvergudar, avgudar efter eget huvud, allt gjort av hantverkare. Folk säger om dem: ”De som offrar är folk som kysser kalvar!”

3Därför ska de bli som morgondis, som försvinnande dagg, som agnar virvlande från tröskplatsen, som rök från ett fönster.

4Jag är Jahve din Gud ända från Egypten. Du ska inte veta av någon annan Gud än mig. Jag är den ende Frälsaren.

5Jag tog hand om dig i öknen, i helt uttorkat land.

6De betade och blev tillfredsställda. När de blev tillfredsställda blev de högmodiga. Därför glömde de mig.

7Så jag blev som ett lejon för dem, som en leopard som lurar vid vägen.

8Jag angriper dem som en björnhona berövad sina ungar. Jag river upp deras bröstkorg. Jag slukar dem där som en lejonhona, likt ett vilddjur som sliter dem i stycken.

9Det är till ditt fördärv, Israel, att du är emot mig, din hjälpare.

10Var är din kung som skulle rädda dig i alla dina städer? Och var är dina domare till vilka du sa: ”Ge mig en kung och furstar?”

11Jag gav dig en kung i min vrede, och i min vrede tar jag bort honom.

12Efraims skuld är bevarad. Hans synd är lagrad.

13När födslovärkarna kommer är han en oförståndig son. När tiden är inne vägrar han födas fram.

14Ska jag fria dem från Dödsrikets grepp? Ska jag återlösa dem från Döden? Död, var är dina plågor? Dödsrike, var är din udd? Medkänsla är dold för mina ögon.

15Bäst han frodas bland sina bröder ska östanvinden, en Herrens vind, blåsa upp från öknen. Då torkar hans brunn och hans källa sinar. Han ska plundra alla dyrbarheter från skattkammaren.

← Chapter 12 Jump to: Chapter 14 →