bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Isaiah 10
Isaiah 10
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 11 →
1
Fördömelse över dem som stiftar orättfärdiga lagar och nedtecknar grymma påbud.
2
De tar rättvisan ifrån de svaga och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt. De stjäl från änkor och plundrar faderlösa.
3
Vad ska ni ta er till på straffets dag när hemsökelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni fly för att få hjälp, och var ska ni göra av era rikedomar?
4
Ni kan då bara krypa ihop bland fångar eller falla bland dräpta. I allt detta blidkas inte hans vrede, hans hand är ännu höjd.
5
Fördömelse över Assur, min vredes käpp! Staven i deras hand är mitt raseri.
6
Jag sände honom mot ett gudsfientligt folk som jag är vred på. Jag befallde honom att plundra och ta byte och stampa ner dem som sopor på gatorna.
7
Men det var inte hans avsikt, det hade inte han i sinnet. Han ville verkligen förgöra och fälla många folk,
8
för han säger: "Är inte alla mina befälhavare kungar?
9
Gick det inte Kalno som Karkemish, Hamat som Arpad, Samaria som Damaskus?
10
Min näve har träffat andra gudars riken med fler gudabilder än Jerusalem och Samaria.
11
Så varför skulle jag inte göra med Jerusalem och dess avgudar som jag gjorde med Samaria och dess gudabilder?"
12
Men när Herren fullbordat allt sitt verk på berget Sion och i Jerusalem, ska jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans arroganta hjärta och blänket i hans högmodiga ögon.
13
För han säger: "Jag gjorde detta med min starka hand och visdom, för jag är så intelligent! Jag flyttade folkens gränser och plundrade deras skatter. Med makt betvang jag härskarna.
14
Min hand fann folkens rikedom, så som den finner ett fågelbo. Jag samlade ihop hela jorden, så som man samlar övergivna ägg. Ingen slog med vingen eller öppnade näbben och pep."
15
Ska yxan upphöja sig över honom som hugger? Ska sågen förhäva sig över honom som sågar? Som om käppen skulle svinga honom som lyfter den, och staven lyfta honom som inte är av trä!
16
Därför ska Herren, härskarornas Herre, sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män. Och under hans prakt ska det tändas en brännande eld.
17
Israels ljus ska bli en eld, hans Helige en låga, som bränner och förtär hans törnen och tistlar, på en enda dag.
18
Hans praktfulla skog och trädgård, från själ till kropp, ska Herren tillintetgöra. Likt en sjuk som tynar bort.
19
De skogsträd som återstår blir så lätträknade att ett barn kan anteckna dem.
20
Den dagen ska återstoden av Israel och de överlevande av Jakobs hus inte längre stödja sig på honom som slog dem. De ska troget stödja sig på Herren, Israels Helige.
21
En återstod ska vända om, en återstod av Jakob, till Gud den Mäktige.
22
Israel, även om ditt folk vore som havets sand ska bara en återstod vända om. Ödeläggelse är fastställd, med överflöd av rättfärdighet.
23
Herren, härskarornas Herre, ska fördärva i hela landet, så som är fastställt.
24
Så därför säger Herren, härskarornas Herre: Mitt folk som bor i Sion, var inte rädd för Assur när han slår dig med käppen och lyfter staven över dig, som i Egypten.
25
Alldeles snart upphör ilskan mot dig och min vrede omdirigeras till deras fördärv.
26
Härskarornas Herre ska piska dem, som när han slaktade Midjan vid Orebsklippan. Han ska lyfta staven över havet, som i Egypten.
27
Den dagen ska Herren lyfta Assurs börda från dina axlar och deras ok från din nacke. Oket ska brista för att du blir så välfödd.
28
Han rycker fram mot Ajat, drar förbi Migron, lämnar förnödenheter i Mikmas.
29
De passerar genom passet, tar nattkvarter i Geba. Rama bävar, Sauls Gibea flyr.
30
Skrik, dotter Gallim! Lyssna, Laisha! Anatot är förtvivlad!
31
Madmena flyr, Gibeons invånare gömmer sig.
32
Samma dag gör han halt i Nob och svingar sin hand mot berget, dottern Sion, Jerusalems höjd.
33
Lyssna, Herren, härskarornas Herre, ska hugga av trädkronan med våldsam kraft. Högvuxna träd ska fällas, höga stammar ska falla.
34
Han ska fälla snårskogen med yxa, det mäktiga Libanon ska falla.
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 43
Chapter 44
Chapter 45
Chapter 46
Chapter 47
Chapter 48
Chapter 49
Chapter 50
Chapter 51
Chapter 52
Chapter 53
Chapter 54
Chapter 55
Chapter 56
Chapter 57
Chapter 58
Chapter 59
Chapter 60
Chapter 61
Chapter 62
Chapter 63
Chapter 64
Chapter 65
Chapter 66
Chapter 11 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66