bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
/
Job 12
Job 12
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
← Chapter 11
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 13 →
1
Då svarade Job, och sade:
2
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
← Chapter 11
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 13 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42