bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
/
Job 37
Job 37
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
← Chapter 36
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 38 →
1
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
← Chapter 36
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 38 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42