bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
/
Job 10
Job 10
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 11 →
1
Jag är trött på livet. Jag vill klaga öppet! Jag ska tala ut om min innerliga bitterhet.
2
Jag ska säga till Gud: Döm mig inte, utan låt mig få veta vad du anklagar mig för!
3
Gläds du åt att förtrycka, förkasta en som du själv har skapat, samtidigt som du ler åt de ogudaktigas planer?
4
Har du en människas ögon? Ser du som de dödliga ser?
5
Är dina dagar som den dödliges, dina år som en människas?
6
Du söker ju fel hos mig, letar efter mina synder,
7
fastän du vet att jag inte är skyldig. Det finns ingen räddning ur din hand.
8
Du har skapat mig och allt i mig med dina händer, och ändå bryter du ner mig.
9
Tänk på att du formade mig som lera. Vill du nu låta mig återvända till stoft igen?
10
Du tömde ut mig som mjölk och lät mig stelna som en ost.
11
Du klädde mig i hud och kött och band mig samman med ben och senor.
12
Du gav mig livet och var nådig mot mig, min ande bevarades genom din omsorg.
13
Men detta hade du i sinnet, jag visste dina tankar:
14
om jag syndade, skulle du vakta på mig och aldrig befria mig från min skuld.
15
Ve mig om jag är skyldig! Och om jag är oskyldig kan jag ändå inte lyfta mitt huvud. Jag är full av skam och inser mitt elände.
16
Om jag försöker resa mig från marken, rusar du på mig snabbt som ett lejon och låter mig känna av din förunderliga makt.
17
Du skaffar nya vittnen mot mig, öser över mig din ständigt växande vrede och låter nya härar anfalla mig.
18
Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet? Varför fick jag inte dö innan någon såg mig?
19
Då hade jag varit som om jag aldrig hade funnits, jag skulle ha burits direkt från moderlivet till graven.
20
Mina dagar är ju korta. Låt mig få vara i fred, så att jag kan få ett kort ögonblick av glädje,
21
innan jag går till landet utan återvändo, till det djupaste mörkrets land,
22
till ett land av mörkaste natt, djupaste skugga och förvirring, där ljuset är likt mörker.
← Chapter 9
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 11 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42