bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
/
Job 29
Job 29
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
1
Job fortsatte sitt tal:
2
Jag längtar tillbaka till månader som gått, när Gud vakade över mig,
3
när hans lampa sken över mig, när jag vandrade i hans ljus genom mörkret,
4
när jag var i min krafts tid, när Guds vänskap fanns i mitt hus,
5
när den Väldige alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig
6
när jag vadade i grädde, och ur klippan rann floder av olja fram åt mig.
7
På den tiden när jag gick ut till stadsporten och intog min plats på torget,
8
såg de yngre mig och gick åt sidan, och de äldre reste sig av respekt för mig.
9
Furstar valde att inte yttra sig och satte handen för munnen.
10
Furstarnas röst tystnade, och deras tunga fastnade i gommen.
11
Alla som lyssnade till mig talade väl om mig, alla som hörde mig stämde in i vad jag sa,
12
för jag räddade den fattige som ropade, och den faderlöse, som inte hade någon som hjälpte.
13
Den döende välsignade mig, och jag fick änkan att sjunga av glädje.
14
Rättfärdigheten var den dräkt jag tog på mig, och rättvisan min mantel och huvudbonad.
15
Jag var den blindes ögon och den lames fötter.
16
Jag var en far för de fattiga och tog mig an den okändes sak.
17
Jag krossade käkarna på illgärningsmannen och ryckte rovet från hans tänder.
18
Jag tänkte: ”Jag ska dö stilla och lugnt i mitt eget bo, mina dagar ska bli många som sandkornen.
19
Min rot når till vatten, nattens dagg vilar på mina grenar.
20
Min ära förnyas, och bågen i min hand förblir ny.”
21
Förväntansfullt lyssnade man till mig då, väntade tyst på mina råd.
22
När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för mina ord föll väl för dem.
23
De väntade på mig som på regn och drack törstigt in varje ord som vårregn.
24
När jag log mot dem, trodde de det knappt, men när mitt ansikte lyste fick de nytt mod.
25
Jag valde en väg åt dem och satt som deras hövding. Jag levde som en kung bland sina trupper och var som en tröstare för dem som sörjde.
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42