bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
/
Job 6
Job 6
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
← Chapter 5
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 7 →
1
Då svarade Job:
2
O, att min sorg kunde vägas, min bedrövelse läggas i vågskålen!
3
Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så hätskt.
4
För den Väldige har träffat mig med sina pilar. Min ande dricker deras gift. Förskräckelse från Gud rycker fram mot mig.
5
Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller råmar den oxe som har tillräckligt med foder.
6
Inte äter man smaklös mat utan salt, eller finns det någon smak i en äggvita?
7
Jag vill inte röra vid det, det gör mig sjuk.
8
O, att min bön blev hörd, att Gud ville uppfylla mitt hopp,
9
att Gud ville krossa mig, lyfta sin hand och skära av mig!
10
Det ger mig ändå tröst i min olidliga plåga att jag inte har förnekat den Heliges ord.
11
Vad är det för kraft jag fortfarande har, vilket hopp att hålla fast vid? Vad har jag för slut, så att jag kan hålla ut?
12
Har jag en stens styrka? Är min kropp av koppar?
13
Finns det någon hjälp för mig, nu när framgången har lämnat mig?
14
Den förtvivlade borde bemötas med godhet av sina vänner, annars fruktar de inte den Väldige.
15
Mina bröder är lika opålitliga som en bäck, som en sinande bäckfåra.
16
De är mörka av smältande is och försvinnande snö,
17
de försvinner när torrtiden kommer, de torkar ut i hettan.
18
Karavanerna viker av från sin väg, och när de bara träffar på öken går de under.
19
Karavaner från Tema letar efter dem, köpmän från Saba hoppas på dem.
20
De blir besvikna i sin förhoppning, de kommer fram, bara för att bli bestörta.
21
Så har ni blivit till ingenting, ni ser någonting skrämmande och blir rädda.
22
Har jag någonsin bett er om någonting? Har jag bett er köpa mig fri med era rikedomar?
23
Har jag någonsin bett er befria mig från fiendens hand, friköpa mig från våldsmännen?
24
Undervisa mig, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!
25
Det är smärtsamt att höra sanningen, men vad bevisar era argument?
26
Tänker ni rätta till vad jag har sagt, betrakta den desperates ord som vind?
27
Det vore som att kasta lott om ett föräldralöst barn eller som att sälja en vän.
28
Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?
29
Vänd om! Tillåt ingen orättvisa! Vänd om! Min integritet består.
30
Finns det någon ondska på mina läppar? Skulle min mun inte känna igen det fördärvliga?
← Chapter 5
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 7 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42