bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
/
Job 30
Job 30
Swedish (NUB) (nuBibeln) 2015
← Chapter 29
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 31 →
1
Men i dag hånas jag av män som är yngre än jag, vilkas fäder jag inte ens skulle ha godkänt som mina fårhundar.
2
Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?
3
De är märkta av nöd och hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.
4
Där ute plockar de saltört bland snåren, deras föda är ginströtter.
5
De är utstötta från samhällets gemenskap, och man skriker till dem som till tjuvar.
6
Nu bor de i torra raviner, i jordhålor och skrevor i bergen.
7
De skriker bland snåren och tränger sig samman under buskarna.
8
De är ättlingar till dårar, utan namn, utjagade ur landet.
9
Deras söner hånar mig nu, jag blir en visa, ett ordspråk för dem.
10
De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.
11
Nu när Gud har lossat strängen på min pilbåge och slagit mig, tar de avstånd från all hänsyn till mig.
12
Från höger attackeras jag av slöddret, de lägger fällor för mig, de banar väg för mitt fördärv.
13
De river upp min väg och vill få mig ruinerad, utan hjälp från andra.
14
De kommer som genom en bred bräsch, de väller fram mellan ruinerna.
15
Fasor väller över mig, min ära rycks bort som med en vind, min räddning försvinner som ett moln.
16
Mitt innersta töms i mig, lidandets dagar griper tag i mig.
17
Om natten genomborras mina ben, den gnagande smärtan finner ingen vila.
18
Kraftfullt griper han tag i min klädnad, håller fast mig i kragen,
19
kastar ner mig i smutsen, och jag blir som stoft och aska.
20
Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag står upp, men du bara ser på mig.
21
Du vänder dig grymt mot mig och ansätter mig med stor makt.
22
Du kastar iväg mig i vinden och låter mig rida på den, du upplöser mig i stormen.
23
Jag vet att du vill föra mig till döden, till den plats där allt levande samlas.
24
Man lyfter inte handen mot en hjälplös som ropar på hjälp i sin nöd.
25
Grät jag inte över dem som hade problem, var jag inte bekymrad för de fattiga?
26
Jag hoppades på det goda, men det onda kom. Jag väntade på ljus, men mörkret kom.
27
Oron kokar i mitt inre, jag finner ingen ro, lidandets dagar möter mig.
28
Jag är mörk, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp i folksamlingen och ropar på hjälp.
29
Jag har blivit schakalers bror och berguvars vän.
30
Min hy är svart och flagnar av, min kropp hettar av feber.
31
Mitt harpospel är klagan och mitt flöjtspel gråt.
← Chapter 29
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 31 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42