John 18

Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →

1Sedan Jesus hade slutat be gick han tillsammans med sina efterföljare ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i.

2Men också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus ofta hade varit där med sina efterföljare.

3Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av tempelvakten, som var utsänd av översteprästerna och fariseerna, och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de till trädgården.

4Också Judas, han som förrådde honom, stod där tillsammans med dem.

6Men när Jesus sa: "Det är jag", ryggade alla tillbaka och föll till marken.

7En gång till frågade han dem: "Vem söker ni?" Och de svarade: "Jesus från Nasaret."

8Då sa Jesus: "Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå."

9Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet: "Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig."

10Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.

11Då sa Jesus till Petrus: "Stoppa tillbaka svärdet i skidan. Skulle jag dra mig undan det lidande som min Far i himlen har bestämt att jag ska gå igenom?"

12Den romerska officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom.

13Och först tog de med honom till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året.

14Det var Kajafas som hade sagt till de judiska ledarna att det var bäst om en enda människa dog, så att folket kunde räddas.

15Simon Petrus gick efter dem, tillsammans med en annan av Jesus efterföljare. Men den efterföljaren kände översteprästen och fick därför tillåtelse att komma in på gården till översteprästens hus, samtidigt som man förde dit Jesus.

16Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den efterföljare som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten, så att Petrus kunde följa med honom in.

17Flickan i porten frågade då Petrus: "Är inte du också en efterföljare till den där mannen?" Men Petrus svarade: "Nej, det är jag inte."

18Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp, eftersom det var kallt. Och Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.

19Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans efterföljare och om vad han hade lärt dem.

20Jesus svarade: "Alla människor känner till min undervisning, för jag har hela tiden talat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet, allt har skett offentligt.

21Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört mig undervisa istället. De vet vad jag har sagt!"

22En man ut tempelvakten som stod där gav då Jesus en örfil och sa: "Ska du svara översteprästen på det sättet?"

23Men Jesus sa: "Har jag sagt något som inte var riktigt, så säg mig vad det var, för du slår väl inte en människa för att hon säger sanningen?"

24Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

25Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: "Är inte du också en av hans efterföljare?" Men Petrus protesterade och sa: "Nej, det är jag inte."

26Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: "Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?"

27Men Petrus nekade än en gång, och just då gol en tupp.

28Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men de judiska ledarna, som hade fört dit honom, gick själva inte in i residenset, för de ville inte bli ovärdiga i Guds ögon utan kunna vara med och äta under påsken.

29Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: "Vad är det ni anklagar den här mannen för?"

30De svarade: "Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig, om han inte hade varit en brottsling."

31Men de judiska ledarna sa: "Vi vill ha honom avrättad, och det har vi inte rätt att göra själva."

32Och genom detta blev det som Jesus sagt verklighet, när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.

33Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: "Är du judarnas kung?"

34Jesus svarade: "Är det du själv som vill veta, eller har andra berättat för dig om mig?"

35Men Pilatus sa: "Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?"

36Då svarade Jesus: "Jag regerar inte i den här världen. Om jag hade gjort det, hade mina efterföljare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av de judiska ledarna. Men nu regerar jag över ett annat slags rike."

37Pilatus frågade igen: "Så du är alltså en kung?" Jesus svarade: "Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och har kommit hit till världen för att berätta om det som är sant. Alla som älskar sanningen lyssnar till vad jag säger."

38Då sa Pilatus: "Vad är sanning?" Sedan gick han ut till folket igen och sa: "Jag finner honom inte skyldig till något.

39Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Om ni vill, kan jag därför släppa judarnas kung."

40Men de ropade tillbaka: "Nej! Inte honom, utan Barabbas!" Men Barabbas var en brottsling.

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →