John 8 — Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

1Sedan gick alla hem var och en till sitt, men Jesus gick ut till Olivberget.

2Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades mycket folk omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem.

3Men under tiden han talade kom laglärarna och fariseerna släpande på en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom,

4och sa: "Mästare, den här kvinnan blev upptäckt när hon var otrogen mot sin man.

5Moses lag säger att hon ska stenas. Vad anser du?"

6Det de egentligen var ute efter var att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev i sanden med fingret.

7När de fortsatte att kräva ett svar, tittade han till slut upp och sa: "Om ni tänker stena henne, så vill jag att den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen."

8Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva i sanden.

9Då smög sig de judiska ledarna bort en efter en, och de äldsta gick först. När det hade gått en stund var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

10Då tittade Jesus upp och sa till henne: "Vart tog dina anklagare vägen? Var det ingen som dömde dig?"

11"Nej, Herre", svarade hon. Då sa Jesus: "Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer."]

12Sedan talade Jesus till folket och sa: "Jag är människornas ljus. Den som blir min efterföljare behöver inte leva i andligt mörker, för han har det ljus som leder till evigt liv."

13Fariseerna sa då: "Nu talar du om dig själv igen utan att någon bekräftar vad du säger. Det bevisar ingenting!"

14Men Jesus svarade dem: "Även om ingen bekräftar det jag säger om mig själv, så talar jag sanning, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg.

15Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen.

16Men om jag dömer, så är min dom absolut rättvis, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig.

17I er egen lag står det ju att om två vittnen intygar samma sak, så räcker det som bevis.

18Jag är det ena vittnet, och min Far som har sänt mig är det andra."

19"Var är din Far?" frågade de då. Jesus svarade: "Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också."

20Detta sa Jesus när han undervisade i templet, och han befann sig då vid det som kallades skattkammaren. Men ingen grep honom, eftersom den tidpunkt inte kommit än då Gud bestämt att han skulle gripas.

21Sedan sa Jesus till de judiska ledarna: "Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder. Dit jag går, kan ni inte komma."

22De judiska ledarna sa då: "Tänker han begå självmord, eftersom han säger: 'Dit jag går, kan ni inte komma'?"

23Men Jesus sa till dem: "Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte.

24Det var därför jag sa att ni ska dö utan att få förlåtelse för era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är, då får ni inte förlåtelse för era synder."

25Han svarade: "Jag är den som jag alltid har påstått mig vara.

26Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för, men jag gör det inte. Mitt uppdrag är att tala om för människorna det jag har hört av honom som har sänt mig, och han talar sanning."

27Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Far i himlen.

28Då sa Jesus: "När ni har lyft upp mig, Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Far i himlen har lärt mig.

29Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill."

30Och när Jesus sa detta, var det många som började tro att han var sänd av Gud.

31Jesus sa då till dem bland folket som nu började tro att han kom från Gud: "Om ni verkligen vill bli mina efterföljare, så måste ni leva efter det som jag har lärt er.

32Gör ni det kommer ni att lära känna Gud, och han ska befria er."

33Men de sa: "Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Varför säger du då att Gud ska befria oss?"

34Jesus svarade: "Jag försäkrar er, att ni är slavar under synden varenda en.

35En slav får inte stanna i familjen för alltid, men en son hör alltid till familjen.

36Så om jag, Sonen, befriar er från ert slaveri, då blir ni verkligen fria.

37Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker några av er att döda mig, eftersom mitt budskap inte har nått in i era hjärtan.

38Jag berättar för er vad jag har sett hos min Far i himlen, och ni följer de råd ni får från er far."

39"Nej", sa Jesus, "för om ni var Abrahams barn skulle ni handla på samma sätt som Abraham.

40Men nu försöker ni istället döda mig, eftersom jag har berättat det sanna budskap jag har hört från Gud. Så skulle Abraham inte ha gjort.

41Nej, ni handlar på samma sätt som er verkliga far." De svarade: "Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verkliga far är Gud själv."

42Men Jesus sa till dem: "Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har kommit till er från Gud. Det var inte min egen idé att komma, utan Gud har gett mig mitt uppdrag och har sänt mig hit.

43Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni vägrar att lyssna till mitt budskap.

44Ni är barn till djävulen, och ni älskar att göra det som han vill. Han var en mördare från början och har aldrig sagt något som är sant. Nej, han är alltigenom falsk. När han ljuger avslöjar han det som finns inom honom, för han har alltid ljugit och han är den som är far till alla lögner.

45Men jag talar sanning, och därför vägrar ni att tro på mig.

46Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning?

47Men den som har Gud till far tar emot Guds budskap. Så när ni vägrar att ta emot mitt budskap, bevisar det att ni inte har Gud till far."

48Folket som hörde detta, ropade då argt till Jesus: "Du är inget annat än en samarier som är besatt av en ond ande!"

49Men Jesus svarade: "Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Far i himlen, men ni hånar mig.

50Jag är inte ute efter att bli ärad, men det finns en som vill ära mig, och det är han som avgör om jag har rätt eller inte.

51Jag försäkrar er, att den som lever enligt min undervisning ska aldrig dö!"

52Då sa folket: "Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham dog, och även profeterna som framförde Guds budskap. Och ändå säger du att om man lever enligt din undervisning ska man inte dö.

53Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Och större än profeterna, som också dog? Vem tror du att du är egentligen?"

54Då svarade Jesus: "Om jag upphöjer och ärar mig själv, så betyder det ingenting. Men det är min Far i himlen som upphöjer och ärar mig, han som ni påstår är er Gud.

55Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa något annat skulle jag vara en lika stor lögnare som ni. Men det är sant att jag känner honom och alltid lyder honom.

56Er förfader Abraham gladde sig åt att få se mig komma. Och han fick se mig och blev glad."

57Folket sa: "Du är inte ens 50 år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?"

58Jesus svarade: "Jag försäkrar er, att jag är och fanns till innan Abraham ens var född!"

59Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.