bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Lamentations 3
Lamentations 3
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 4 →
1
Jag är mannen som fått uppleva lidande av hans vredes käpp.
2
Han ledde och förde mig i mörker istället för ljus.
3
Ja, han vände handen mot mig utan uppehåll dagen lång.
4
Han tärde mitt kött och min hud och krossade mina ben.
5
Han belägrade och omringade mig med gift och motgång.
6
Han har satt mig i mörkret, som de sedan länge döda.
7
Han spärrade in mig så att jag inte kommer ut. Han lade på mig tunga bojor.
8
Hur mycket jag än ropade så blockerade han min bön.
9
Han spärrade mina vägar med stenblock och gjorde mina stigar krokiga.
10
Han låg i bakhåll som en björn, som ett dolt lejon.
11
Han förde mig på avvägar, sönderslet mig, och lät mig ligga övergiven.
12
Han spände sin båge och ställde mig som mål för sin pil.
13
Sitt kogers pilar sköt han in i min kropp.
14
Jag blev till åtlöje för allt mitt folk, deras nidvisa dagen lång.
15
Han fyllde mig med bitterhet, gav mig malört att dricka.
16
Han krossade mina tänder mot stenar och tryckte ner mig i askan.
17
Du berövade min själ friden, jag har glömt vad lycka är.
18
Jag sa: ”Jag har förlorat all kraft och mitt hopp till Herren.”
19
Minns min nöd och hemlöshet, det är malört och gift!
20
Jag minns det oavbrutet och blir deprimerad.
21
Följande tar jag till hjärtat vilket ger mig hopp:
22
Herrens trogna kärlek upphör aldrig, hans barmhärtighet tar aldrig slut.
23
De förnyas varje morgon. Din trofasthet är väldig.
24
Min själ säger att jag tillhör Herren, därför står mitt hopp till honom.
25
Herren är god mot dem som väntar på honom, mot den själ som söker honom.
26
Det är gott att i stillhet vänta på Herrens frälsning.
27
Det är gott för en man att bära ett ok i sin ungdom.
28
Han ska sitta ensam och tyst, för Gud har lagt det på honom.
29
Han ska begrava munnen i stoftet, kanske finns det hopp.
30
Han ska vända sin kind mot den som slår och låta sig fyllas av hån.
31
Herren förkastar inte för alltid.
32
Om han bedrövat, så förbarmar han sig i sin stora kärlek,
33
för det är inte av hjärtat han plågar och bedrövar människors söner.
34
Att krossa landets alla fångar under sina fötter,
35
att neka en man rättvisa inför den Högstes ansikte,
36
att förvränga någons rättssak – skulle Herren inte se det?
37
Vem talade och det blev till? Var det inte Herren som befallde?
38
Kommer inte ofärden och välfärden från den Högstes mun?
39
Varför klagar en människa i livet? Varför klagar en man över sin synd?
40
Låt oss pröva och granska våra vägar, och vända om till Herren!
41
Låt oss lyfta våra hjärtan och händer till Gud i himlen!
42
Vi har syndat och revolterat, och du har inte förlåtit.
43
Du dolde dig i vrede och förföljde oss. Du dödade skoningslöst.
44
Du dolde dig i moln så att ingen bön kunde passera.
45
Du gjorde oss till skräp och skit bland folken.
46
Alla våra fiender gapar mot oss.
47
Fasa och fallgropar möter oss, vandalism och sönderfall.
48
Tårar flödar från ögat, för dottern mitt folk går under.
49
Oavbrutna tårar som aldrig vill upphöra,
50
förrän Herren blickar ner från himlen och ser.
51
Det gör ont i mig att se min stads alla döttrar.
52
Jag blev utan orsak jagad som en fågel av mina fiender.
53
De vräkte mig levande i gropen och kastade sten på mig.
54
Vatten forsade över mitt huvud och jag sa: ”Nu är det slut!”
55
Jag anropade ditt namn, Jahve, från gropens djup.
56
Du hörde mig: ”Slut inte ditt öra för mitt bönerop om lindring.”
57
Du kom nära den dagen jag anropade dig, du sa: ”Var inte rädd!”
58
Herre, du tog dig an min sak, du friköpte mitt liv.
59
Herre, du ser hur illa jag behandlas, döm i min sak!
60
Du ser all deras hämndlystnad, alla deras intriger mot mig.
61
Herre, du har hört deras hån, alla deras intriger mot mig.
62
Mina fiender viskar och mumlar om mig dagen i ända.
63
Märk väl att vare sig de sitter eller står sjunger de nidvisor om mig.
64
Du ska ge dem vad de förtjänar, Herre, för vad de har gjort.
65
Du ska ge dem ett obstinat hjärta, din förbannelse ska vara över dem.
66
Du ska förfölja dem i vrede och ha ihjäl dem under Herrens himmel.
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 4 →
All chapters:
1
2
3
4
5