Lamentations 4

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 3 Jump to: Chapter 5 →

1Guldet har mist sin glans, det rena guldet har förvandlats! Heliga ädelstenar ligger spridda i varje gathörn.

2Sions värderade söner, värda sin vikt i guld, räknas nu som lerkärl, som en krukmakares verk.

3Till och med schakaler låter ungarna dia vid sina bröst. Men dottern mitt folk har blivit hjärtlös, som strutsen i öknen.

4Dibarnets tunga klibbar vid gommen av törst. Små barn tigger om bröd, men ingen ger dem något.

5De som åt läckerheter är nu utblottade på gatorna. De som växte upp i purpur sprattlar nu i dyngan.

6Dottern mitt folks skuld är större än synden i Sodom, som ödelades på ett ögonblick utan aktiv människohand.

7Hennes prinsar var renare än snö, vitare än mjölk. Deras kroppar var rödare än korall, deras utseende som safir.

8Nu är deras ansikten svartare än sot, de känns ej igen på gatan. Huden stramar på dem, torr som trä.

9Bättre för dem som stupade för svärd än för dem som nu stupar av svält. De tynar bort, plågade helt igenom, berövade markens gröda.

10Ömsinta mödrar kokade sina barn. De blev deras föda när dottern mitt folk tillintetgjordes.

11Herren utgöt sin vrede. Han öste ut sin vredesglöd. I Sion tände han en eld som förtärde grundvalarna.

12Jordens kungar och världens invånare kunde aldrig tro att en motståndare eller fiende kunde komma in genom Jerusalems portar.

13Det hände för hennes profeters synder och för hennes prästers skuld. De spillde rättfärdigas blod inne i staden.

14De irrar som blinda på gatan. De är fläckade av blod så att ingen kan röra deras kläder.

15”Försvinn! Oren!” ropas till dem. ”Försvinn, försvinn! Rör inte!” De flyr och irrar omkring. Hednafolken säger: ”Här får de inte hålla till.”

16Herren själv har skingrat dem, han vill inte se dem längre. Prästerna får ingen respekt, de äldre får ingen uppskattning.

17Våra ögon svek oss medan vi förgäves sökte efter hjälp. Vi spanade oavbrutet efter ett folk som ändå inte kunde rädda oss.

18De bevakade våra steg så vi inte kunde gå på våra gator. Slutet var nära, våra dagar var räknade, ja, vårt slut hade kommit.

19Våra förföljare var snabbare än himlens örnar. De jagade oss över bergen och låg på lur i öknen för oss.

20Vår livsande, Herrens smorde, fångades i deras gropar. Det var om honom vi sa: ”I hans skugga ska vi leva bland folken.”

21Skratta bara och jubla, dotter Edom, du som bor i landet Us. Men bägaren kommer även till dig, du ska bli berusad och ligga naken.

22Ditt straff är fullbordat, dotter Sion. Han ska inte åter föra dig i exil. Men din skuld, dotter Edom, ska han straffa. Han ska avslöja dina synder.

← Chapter 3 Jump to: Chapter 5 →