Proverbs 10

Swedish (Svenska 1917)

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →

1Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.

2Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.

3HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

4Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.

5En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

6Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

7Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.

8Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

9Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

10Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

11Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

12Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

13På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.

14De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.

15Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.

16Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

17Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.

18Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

19Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

20Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

21Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

22Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill

23Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.

24Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.

25När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.

26Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

27HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

28De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.

29HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

30Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.

31Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.

32Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →