Proverbs 6

Swedish (Svenska 1917)

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →

1Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

2om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

3då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

4unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

5Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

7Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

8dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

9Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

10Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

11så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

12En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

13som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

14Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

15Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

16Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

17stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

18ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

19den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

20Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

21Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

22När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

23Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

24De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

25Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

26Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

27Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

28Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

29Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

30Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

31Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

32Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

33Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

34Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

35lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

← Chapter 5 Jump to: Chapter 7 →