Proverbs 23

Swedish (Svenska 1917)

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →

1När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

2och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

3Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

4Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

5Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

6Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

7ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

8Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

9Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

10Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

11Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

12Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

13Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

14ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

15Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

16ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

17Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

18Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

19Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

20Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

21Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

22Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

23Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

24Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

25Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

26Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

27Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

28Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

29Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

30Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

31Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

32På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

33Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

34Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

35»De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

← Chapter 22 Jump to: Chapter 24 →