Proverbs 3

Swedish (Svenska 1917)

← Chapter 2 Jump to: Chapter 4 →

1Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

2Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

4så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

5Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

6På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

7Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

8Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

9Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

10så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

11Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

12Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

13Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

14Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

15Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

16Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

17Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

18Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

19Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

20Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

21Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

22så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

23Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

24När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

25Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

26Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

27Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

28Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

29Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

30Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

31Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

32Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

33HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

34Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

35De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

← Chapter 2 Jump to: Chapter 4 →