Mark 11

Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →

1När de närmade sig Jerusalem och kom till byarna Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina efterföljare

2och sa: "Gå in i byn därframme. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och kom hit med den.

3Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: 'Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.' "

4De två efterföljarna gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den,

5sa några som stod där: "Vad håller ni på med? Tänker ni ta åsnan?"

6Men efterföljarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.

7De ledde sedan åsnan till Jesus, och hans efterföljare la sina mantlar på den och Jesus satte sig på den och red iväg mot staden.

8Många människor bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.

9Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: "Vi hyllar dig! Vi ärar dig som är sänd av Herren!

10Vi ärar dig som ska regera som vår förfader David gjorde! Alla i himlen hyllar dig!"

11Så red han in i Jerusalem och gick till tempelområdet. Där vandrade han runt och tittade noga på allt, men eftersom det redan var sent på eftermiddagen gick han sedan tillbaka till Betania med sina tolv närmaste efterföljare.

12Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig.

13Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det. Men det fanns bara blad, eftersom det var alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.

14Då sa Jesus till trädet: "Aldrig mer ska någon äta frukt från dig!" Och hans efterföljare hörde honom säga det.

15När de kom fram till Jerusalem gick han in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor,

16och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.

17Sedan undervisade han dem och sa: "Har inte Gud sagt i Skriften: 'Mitt hus ska vara en plats där alla folk kan be?' Men ni har låtit det bli 'ett tillhåll för tjuvar och banditer'."

18När översteprästerna och laglärarna fick höra vad han gjort, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.

19På kvällen lämnade sedan Jesus och hans efterföljare staden.

20När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg Jesus efterföljare att det hade vissnat ända från roten.

21Då kom Petrus plötsligt ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: "Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!"

22Då sa Jesus till sina efterföljare: "Ni måste lita på Gud helt och fullt.

23Jag försäkrar er, att om ni verkligen tror av hela ert hjärta och inte tvivlar, så kan ni säga till det här berget: 'Upp med dig och kasta dig i havet', och det kommer att bli så.

24Ja, jag försäkrar er, att om ni bara tror, så kan ni be om vad som helst, och ni ska få det!

25Men när ni ber till Gud ska ni först förlåta dem ni är arga på. Då ska också er Far i himlen förlåta er era synder. "

27Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring på tempelplatsen kom översteprästerna och laglärarna och folkets ledare fram till honom.

28De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde, och vem som hade gett honom det uppdraget.

29"Det ska jag strax säga er", sa Jesus, "om ni bara svarar på en annan fråga först.

30När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte? Svara mig på det!"

31De började genast diskutera med varandra och sa: "Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.

32Men kan vi påstå att Gud inte hade sänt honom?" Nej, det vågade de inte, för då skulle folket ställa till besvär. Alla var ju övertygade om att Johannes hade varit en profet som framförde Guds budskap.

33Därför svarade de till slut: "Vi vet inte." Då sa Jesus till dem: "I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör."

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →