Mark 14 — Swedish (New Living Bible) (NLB) 2004 (Nya Levande Bibeln)

1Det var nu två dagar kvar till påskhögtiden skulle börja. Översteprästerna och laglärarna sökte fortfarande efter ett bra sätt att i hemlighet kunna arrestera Jesus och döda honom.

2"Men", sa de till varandra, "inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp."

3När Jesus var i Betania hälsade han på hos Simon, som tidigare hade varit spetälsk. Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram med en flaska välluktande, dyrbar olja. Kvinnan bröt sönder flaskan och hällde hela innehållet över Jesus huvud,

4vilket retade några av gästerna. "Ett sådant slöseri med olja", sa de till varandra.

5"Den där oljan var ju värd nästan en årslön. Tänk om hon hade sålt oljan istället och gett pengarna åt de fattiga!" Och så började de skälla på henne.

6Men Jesus sa: "Lämna henne ifred! Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

7De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, och ni kan hjälpa dem hur mycket ni vill, men mig kommer ni inte att ha hos er så länge till.

8Den här kvinnan har gjort vad hon kunde. Hon har i förväg smort min kropp med olja inför begravningen.

9Faktum är, att överallt i världen där man sprider budskapet om mig, ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne."

10Efter denna händelse gick Judas Iskariot, en av Jesus tolv närmaste efterföljare, till översteprästerna för att förråda Jesus.

11Översteprästerna blev mycket glada och lovade honom pengar. Och Judas började genast söka efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

12På första dagen i påskhögtiden, den dag då påsklammen slaktades, frågade Jesus efterföljare honom: "Vart vill du att vi ska gå för att ordna med påskmåltiden åt dig?"

13"Gå in i Jerusalem. Där kommer ni att möta en man som bär en vattenkruka. Följ efter honom.

14Säg sedan till den man som äger huset där han går in: 'Vår Mästare undrar var salen är där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.'

15Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning vår måltid där."

16Då gick de två efterföljarna iväg till staden och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.

17På kvällen kom sedan Jesus dit med sina tolv närmaste efterföljare.

18Och medan de åt sa Jesus till dem: "Jag ska säga er som det är: en av er kommer att förråda mig, en av er som äter här vid bordet. "

19Då blev de bedrövade, och en efter en frågade de Jesus: "Det är väl inte jag?"

20Han svarade: "Det är en av er tolv, han som doppar sitt bröd i fatet tillsammans med mig.

21För jag, Människosonen, måste dö, precis som Gud förutsagt i Skriften, men olycka ska drabba den människa som förråder mig! Det hade varit bättre för den människan om hon aldrig hade blivit född!"

22Medan de åt tog Jesus ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: "Ta detta, för det är min kropp."

23Sedan tog han en bägare vin och tackade Gud och gav den till dem, och alla drack ur den.

24Han sa till dem: "Detta är mitt blod, som bekräftar det nya förbundet mellan Gud och människor, och som offras för alla.

25Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän den dag då Gud regerar och jag dricker det nya vinet i hans nya värld. "

26När de till sist hade sjungit lovsången tillsammans, gick de ut till Olivberget.

27Där sa Jesus till dem: "Ni kommer alla att överge mig, för Gud säger i Skriften: 'Jag ska döda herden, och fåren ska skingras.'

28Men när jag uppstått från de döda, ska jag gå före er till Galileen och träffa er där."

29Då sa Petrus: "Även om alla andra överger dig, så ska inte jag göra det!"

30Jesus sa till honom: "Jag försäkrar dig, att redan innan tuppen hinner gala två gånger i morgon bitti, ska du tre gånger ha förnekat att du känner mig."

31Men Petrus gav sig inte, utan sa: "Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!" Och alla de andra sa samma sak.

32De kom så till ett ställe som kallas Getsemane, och där sa Jesus till sina efterföljare: "Sätt er här medan jag går bort och ber",

33Han greps nu av bävan och ångest,

34och han sa till dem: "Jag är nära att bryta samman av förtvivlan. Stanna kvar här och vaka tillsammans med mig."

35Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Far att få slippa den fruktansvärda stund som väntade honom, om det var möjligt.

36"Pappa, Far i himlen", sa han, "allt är möjligt för dig. Låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill."

37Efter ett tag kom han tillbaka till sina tre efterföljare och hittade dem sovande. "Simon", sa han till Petrus, "sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma?

38Vaka och be så att frestelserna inte segrar över er. Ni vill så gärna, men kroppen gör det svårt för er."

39Så gick han bort och bad med samma ord.

40Men när han kom tillbaka till de tre efterföljarna, såg han att de hade somnat igen. Det var omöjligt för dem att hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

41När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: "Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu har den tidpunkt kommit då Gud bestämt att jag, Människosonen, ska överlämnas till onda människor.

42Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig."

43Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av hans tolv närmaste efterföljare, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och laglärarna och folkets ledare.

44Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den man som jag hälsar med en kyss är det. Honom ska ni gripa och föra bort under bevakning."

45Så snart Judas kommit dit, gick han därför fram till Jesus. "Mästare", sa han och gav honom en hälsningskyss.

46Och då grep folkhopen Jesus och höll fast honom.

47Men en av hans efterföljare drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

48Jesus frågade dem: "Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?

49Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Varje dag har jag varit tillsammans med er där och undervisat utan att ni har gripit mig. Men allt detta har hänt för att det som Gud förutsagt om mig i Skriften ska bli verklighet."

50I samma stund övergav alla hans efterföljare honom och flydde.

51Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom,

52lämnade han skynket och sprang därifrån helt naken.

53De förde nu Jesus till översteprästens hus, där alla översteprästerna och folkets ledare och laglärarna snart samlades.

54Petrus följde efter på avstånd och lyckades ta sig ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

55Inne i huset försökte översteprästerna och hela det judiska rådet att hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga.

56Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra.

57Till sist kom i alla fall några med det falska påståendet:

58"Vi har hört honom säga: 'Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat utan människors hjälp!' "

59Men inte heller på den punkten stämde deras berättelser överens.

60Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: "Varför svarar du inte? Har du sagt detta eller inte?"

61Men Jesus teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: "Är du Messias, den utlovade kungen, Guds Son?"

62"Ja, det är jag", svarade Jesus, "och ni ska få se mig, Människosonen, sitta på Guds högra sida och regera, och ni ska få se mig komma på himlens moln. "

63Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: "Det behövs inga fler vittnen. Ni har själva hört honom häda Gud. Vad ska han få för dom?" Då röstade alla för att han skulle dömas till döden.

65Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom i ansiktet med knytnävarna. "Visa att du är en profet som kan avslöja saker med Guds hjälp ", sa de. Och vakterna gav honom örfilar.

66Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade ett tag på honom och sa sedan: "Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Nasaret?"

68Men Petrus protesterade och sa: "Jag vet inte ens vad du pratar om!" Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.

69Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång högt till dem som stod runt omkring: "Han är också en av dem!"

70Lite senare sa de som stod där till Petrus: "Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen."

71Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!"

72Och i samma stund gol tuppen för andra gången. Då plötsligt kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger." Och han började gråta.