John 10

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →

1Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in genom dörren till fårahuset, utan klättrar in på något annat ställe, han är en tjuv och en rövare.

2Men den som går in genom dörren är fårens herde.

3För honom öppnar dörrvaktaren, och fåren hör hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för ut dem.

4Och när han har släppt ut sina egna får, går han före dem, och fåren följer honom, för de känner hans röst.

5Men en främling följer de inte utan flyr från honom, därför att de inte känner igen främlingars röst.

6Denna liknelse talade Jesus till dem, men de förstod inte vad det var han talade till dem om.

7Då sa Jesus än en gång till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är dörren till fåren.

8Alla som har kommit före mig är tjuvar och rövare, men fåren hörde inte på dem.

9Jag är dörren. Om någon går in genom mig ska han bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete.

10Tjuven kommer inte, utom för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att de ska ha liv och ha det i överflöd.

11Jag är den gode Herden. Den gode Herden ger sitt liv för fåren.

12Men när den som arbetar för lön och inte är herden, och som inte äger fåren, ser vargen komma, då överger han fåren och flyr. Och vargen rövar bort dem och skingrar fåren.

13Men den som arbetar för lön flyr och bryr sig inte om fåren, eftersom han arbetar för lön.

14Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig.

15Såsom Fadern känner mig, så känner också jag Fadern, och jag ger mitt liv för fåren.

16Jag har också andra får, som inte hör till detta fårahus. Dem måste jag också leda, och de ska höra min röst, och det ska bli en hjord och en herde.

17Därför älskar Fadern mig, eftersom jag ger mitt liv för att sedan ta det tillbaka.

18Ingen tar det ifrån mig, utan jag ger det av mig själv. Jag har makt att ge det, och jag har makt att ta det tillbaka. Det budet har jag fått av min Fader.

19Därför blev det oenighet på nytt bland judarna för de ordens skull.

20Och många av dem sa: Han har en ond ande och är från sina sinnen. Varför hör ni på honom?

21Andra sa: Sådana ord kommer inte från en som har en ond ande. Inte kan en ond ande öppna ögonen på blinda?

22Nu inföll tempelinvigningens högtid i Jerusalem, och det var vinter.

23Och Jesus gick omkring i Salomos pelargång i templet.

24Då samlade sig judarna omkring honom och sa till honom: Hur länge ska du hålla oss i ovisshet? Om du är Kristus, så säg det öppet till oss.

25Jesus svarade dem: Jag har sagt er det, och ni tror det inte. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de vittnar om mig.

26Men ni tror inte, eftersom ni inte är av mina får. Som jag sa till er:

27Mina får hör min röst, och jag känner dem, och de följer mig.

28Och jag ger dem evigt liv, och de ska aldrig någonsin förgås, och ingen ska rycka dem ur min hand.

29Min Fader, som har gett dem åt mig, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Faders hand.

30Jag och Fadern är ett.

31Då tog judarna på nytt upp stenar för att stena honom.

32Jesus svarade dem: Jag har låtit er se många goda gärningar från min Fader. För vilken av dessa gärningar stenar ni mig?

33Judarna svarade honom och sa: Vi stenar dig inte för någon god gärning, utan för hädelse, och därför att du som är en människa gör dig själv till Gud.

34Jesus svarade dem: Är det inte skrivet i er lag: Jag sa, ni är gudar?

35Om han har kallat dem gudar, som Guds ord kom till, och Skriften kan inte upphävas,

36så säger ni om honom som Fadern har helgat och sänt till världen: Du hädar, därför att jag sa: Jag är Guds Son.

37Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte.

38Men om jag gör dem, tro då gärningarna, om ni inte tror mig, för att ni ska veta och tro att Fadern är i mig och jag i honom.

39Då försökte de på nytt gripa honom, men han kom undan deras händer.

40Sedan begav han sig på nytt till den plats på andra sidan Jordan, där Johannes först döpte, och stannade där.

41Och många kom till honom och sa: Johannes gjorde inget mirakel, men allt vad Johannes sa om denne var sant.

42Och många trodde på honom där.

← Chapter 9 Jump to: Chapter 11 →