John 8 — Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

6Men detta sa de för att sätta honom på prov, för att de skulle ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev på marken med fingret.

7När de nu fortsatte att fråga honom, reste han sig upp och sa till dem: Den av er som är utan synd kastar första stenen på henne.

8Och han böjde sig ner igen och skrev på marken.

9När de hörde detta och kände sig överbevisade av samvetet, gick de ut, den ene efter den andre, de äldste först ända till de sista, och Jesus blev lämnad ensam kvar med kvinnan som stod där framför honom.

10När Jesus reste sig upp och inte såg någon utom kvinnan, sa han till henne: Kvinna, var är dina anklagare? Har ingen dömt dig?

11Hon sa: Herre, ingen. Då sa Jesus till henne: Inte heller jag dömer dig. Gå och synda inte mer.

12Sedan talade Jesus till dem på nytt och sa: Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ska ha livets ljus.

13Då sa fariseerna till honom: Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte giltigt.

14Jesus svarade och sa till dem: Även om jag vittnar om mig själv, så är mitt vittnesbörd giltigt, för jag vet varifrån jag kom och vart jag går, men ni vet inte varifrån jag kom eller vart jag går.

15Ni dömer efter köttet. Jag dömer ingen.

16Och även om jag dömer, så är min dom rätt, för jag är inte ensam, utan Fadern som har sänt mig är med mig.

17Det står också skrivet i er lag att vad två människor vittnar är sant.

18Jag är den som vittnar om mig själv, och Fadern som har sänt mig vittnar om mig.

19Då sa de till honom: Var är din Fader? Jesus svarade: Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni hade känt mig skulle ni också ha känt min Fader.

20Dessa ord talade Jesus vid offerkistan, när han undervisade i templet. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

21Då sa Jesus på nytt till dem: Jag går bort, och ni ska söka efter mig, och ni ska dö i er synd. Dit jag går kan ni inte komma.

22Då sa judarna: Inte vill han väl döda sig själv, eftersom han säger: Dit jag går kan ni inte komma?

23Och han sa till dem: Ni är nerifrån, jag är ovanifrån. Ni är av denna världen. Jag är inte av denna världen.

24Därför sa jag till er att ni ska dö i era synder. För om ni inte tror, att Jag Är, ska ni dö i era synder.

25Då sa de till honom: Vem är du? Och Jesus sa till dem: Den samme som jag även från början har sagt till er.

26Jag har många saker att säga er och döma er för. Men den som har sänt mig är sann, och jag talar till världen det jag har hört från honom.

27De förstod inte att han talade till dem om Fadern.

28Då sa Jesus till dem: När ni har lyft upp Människosonen, då ska ni förstå, att Jag Är, och att jag inte gör något av mig själv, utan så som min Fader har lärt mig, så talar jag.

29Och han som har sänt mig är med mig. Fadern har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom.

30När han talade detta, trodde många på honom.

31Då sa Jesus till de judar som trodde på honom: Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar.

32Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.

33De svarade honom: Vi är Abrahams säd och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du säga: Ni ska bli fria?

34Jesus svarade dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav.

35Men slaven stannar inte kvar i huset för alltid, men Sonen förblir för evigt.

36Om nu Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.

37Jag vet att ni är Abrahams säd, men ni är ute efter att döda mig, eftersom mitt ord inte finner rum hos er.

38Jag talar det som jag har sett hos min Fader, och ni gör det ni har sett hos er fader.

39De svarade och sa till honom: Abraham är vår fader. Jesus sa till dem: Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar.

40Men nu vill ni döda mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så gjorde inte Abraham.

41Ni gör er faders gärningar. Då sa de till honom: Vi är inte födda i äktenskapsbrott. Vi har bara en Fader: Gud.

42Jesus sa till dem: Om Gud vore er Fader, skulle ni älska mig, eftersom jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte heller kommit av mig själv, utan han har sänt mig.

43Varför förstår ni inte mitt tal? Därför att ni inte kan höra mitt ord.

44Ni är av djävulen, er far, och vad er far har begär till, det vill ni göra. Han var en mördare från början, och i sanningen står han inte, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, därför att han är en lögnare och dess fader.

45Men eftersom jag säger er sanningen, tror ni mig inte.

46Vem av er överbevisar mig om synd? Och om jag säger sanningen, varför tror ni mig inte?

47Den som är från Gud, han hör Guds ord. Därför hör ni inte, eftersom ni inte är från Gud.

48Då svarade judarna och sa till honom: Säger vi inte rätt, att du är en samarit och har en ond ande?

49Jesus svarade: Jag har inte någon ond ande, utan jag ärar min Fader, men ni vanärar mig.

50Och jag söker inte min ära. Det finns en som söker den och som dömer.

51Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin se döden.

52Då sa judarna till honom: Nu vet vi att du har en ond ande. Abraham är död och även profeterna, och du säger: Om någon håller mitt ord ska han aldrig någonsin smaka döden.

53Är du större än vår fader Abraham som är död? Profeterna är också döda. Till vem gör du dig själv?

54Jesus svarade: Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar mig, han som ni säger är er Gud,

55ändå har ni inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord.

56Abraham, er far, gladde sig över att han skulle få se min dag, och han såg den och blev glad.

57Då sa judarna till honom: Du är inte femtio år än, och du har sett Abraham?

58Jesus sa till dem: Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag Är, innan Abraham blev till.

59Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus gömde sig och gick ut från templet. Han gick rakt igenom dem och kom förbi på det sättet.