John 11

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →

1Nu låg en man som hette Lasarus sjuk. Han var från Betania, Marias och hennes syster Martas by.

2Det var Maria som smorde Herren med välluktande olja och torkade hans fötter med sitt hår. Lasarus som låg sjuk var hennes bror.

3Då skickade systrarna bud till honom och sa: Herre, se, den som du har kär ligger sjuk.

4När Jesus hörde detta, sa han: Denna sjukdom är inte till döds, utan till Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.

5Och Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus.

6När han nu hörde att han var sjuk, stannade han två dagar till på den plats där han befann sig.

7Därefter sa han till lärjungarna: Låt oss gå tillbaka till Judeen.

8Lärjungarna sa till honom: Rabbi, nyss ville judarna stena dig, och nu går du dit igen?

9Jesus svarade: Är det inte tolv timmar om dagen? Om någon vandrar på dagen så snubblar han inte, eftersom han ser denna världens ljus.

10Men om någon vandrar på natten så snubblar han, därför att ljuset inte finns i honom.

11Detta sa han och efter det sa han till dem: Vår vän Lasarus sover, men jag går för att väcka upp honom.

12Då sa hans lärjungar: Herre, om han sover, så blir han frisk.

13Men Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han talade om vanlig sömn.

14Men då sa Jesus rent ut till dem: Lasarus är död.

15Och jag är glad för er skull, att jag inte var där, för att ni ska tro. Men låt oss gå till honom.

16Då sa Tomas, som kallas Tvillingen, till de andra lärjungarna: Låt också oss gå, för att vi må dö med honom.

17Då Jesus kom, fann han att han redan hade legat fyra dagar i graven.

18Och Betania låg nära Jerusalem, ungefär femton stadier därifrån.

19Och många av judarna hade kommit till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror.

20När nu Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma.

21Då sa Marta till Jesus: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.

22Men nu vet jag också, att vad du än ber Gud om, det ska Gud ge dig.

23Jesus sa till henne: Din bror ska stå upp igen.

24Marta sa till honom: Jag vet, att han ska uppstå vid uppståndelsen på den yttersta dagen.

25Jesus sa till henne: Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig, han ska leva, om han än dör.

26Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig i evighet dö. Tror du detta?

27Hon sa till honom: Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som skulle komma i världen.

28Och när hon hade sagt detta, gick hon iväg och kallade på Maria, sin syster, utan att det märktes och sa: Mästaren är här och kallar på dig.

29Så snart hon hörde det, reste hon sig snabbt och kom till honom.

30Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn, utan var kvar på det ställe där Marta hade mött honom.

31Då nu de judar som var hemma hos henne och tröstade henne, såg att Maria hastigt reste sig och gick ut, följde de henne och sa: Hon går till graven för att gråta där.

32När nu Maria kom dit där Jesus var och fick se honom, föll hon ner för hans fötter och sa till honom: Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.

33När Jesus såg henne gråta och att judarna som hade följt med henne också grät, blev han upprörd i anden och själv skakad

34och sa: Var har ni lagt honom? De sa till honom: Herre, kom och se.

36Då sa judarna: Se, hur han älskade honom!

37Men några av dem sa: Kunde inte han som öppnade den blindes ögon också ha gjort så att denne inte hade dött?

38Då blev Jesus upprörd på nytt i sitt innersta och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg ovanpå den.

39Jesus sa: Ta bort stenen. Den dödes syster Marta sa till honom: Herre, han luktar redan. Det är ju fjärde dagen.

40Jesus sa till henne: Sa jag dig inte att om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?

41Då tog de bort stenen från stället där den döde låg. Och Jesus lyfte blicken och sa: Fader, jag tackar dig att du har hört mig.

42Och jag vet att du alltid hör mig, men för folkets skull, som står här omkring, säger jag detta, för att de ska tro att du har sänt mig.

43Och då han hade sagt detta, ropade han med hög röst: Lasarus, kom ut.

44Då kom den döde ut, inlindad om händer och fötter med bindlar, och hans ansikte var ombundet med en duk. Jesus sa till dem: Lös honom och låt honom gå.

45Många av judarna, som hade kommit till Maria och sett vad Jesus gjorde, trodde då på honom.

46Men några av dem gick iväg till fariseerna och talade om för dem vad Jesus hade gjort.

47Då kallade översteprästerna och fariseerna samman Rådet och sa: Vad gör vi? För denne man gör många mirakler.

48Om vi låter honom vara, så kommer alla att tro på honom och romarna kommer och tar ifrån oss både vårt land och folk.

49Men en av dem, Kaifas, som var överstepräst det året, sa till dem: Ni förstår ingenting!

50Inte heller tänker ni på att det är bättre för oss, att en man dör för folket än att hela folket går förlorat.

51Men detta sa han inte av sig själv, utan som överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folket.

52Och inte endast för folket, utan också för att han skulle samla Guds barn som skingrats till ett.

53Så från den dagen beslöt de att döda honom.

54Därför vandrade inte Jesus längre öppet omkring bland judarna utan begav sig därifrån till landsbygden nära öknen, till en stad som hette Efraim och där höll han till med sina lärjungar.

55Och judarnas påsk var nära, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.

56Då sökte de efter Jesus och sa till varandra, där de stod i templet: Vad tror ni, kommer han inte till högtiden?

57Nu hade både översteprästerna och fariseerna gett befallning att om någon visste var han fanns skulle han anmäla det, så att de kunde gripa honom.

← Chapter 10 Jump to: Chapter 12 →