John 19

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 18 Jump to: Chapter 20 →

1Så tog då Pilatus Jesus och lät gissla honom.

2Och soldaterna flätade samman en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurfärgad mantel,

3och sa: Leve judarnas Konung! Och de gav honom örfilar.

4Då gick Pilatus ut igen och sa till dem: Se, jag för ut honom till er, för att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.

5Då kom Jesus ut och bar törnekronan och den purpurfärgade manteln. Och han sa till dem: Se människan!

6När nu översteprästerna och tjänarna såg honom, ropade de och sa: Korsfäst, korsfäst! Pilatus sa till dem: Ta ni och korsfäst honom, för jag finner honom inte skyldig till något.

7Judarna svarade honom: Vi har en lag, och enligt vår lag måste han dö, för han har gjort sig själv till Guds Son.

8När Pilatus hörde det talet, fruktade han ännu mer

9och gick in i landshövdingens palats igen och sa till Jesus: Varifrån är du? Men Jesus gav honom inget svar.

10Då sa Pilatus till honom: Talar du inte med mig? Vet du inte, att jag har makt att korsfästa dig och makt att frige dig?

11Jesus svarade: Du skulle inte ha någon makt alls över mig, om du inte hade fått den ovanifrån. Därför har den större synd som har överlämnat mig åt dig.

12Från den stunden försökte Pilatus frige honom. Men judarna skrek och sa: Om du friger honom, så är du inte kejsarens vän. Var och en som gör sig själv till Konung sätter sig upp mot kejsaren.

13När Pilatus hörde detta tal förde han ut Jesus och satte sig på domarsätet på en plats som kallas Litostroton, och på hebreiska Gabbata.

14Och det var påskens tillredelsedag, och omkring sjätte timmen. Och han sa till judarna: Se, er Konung!

15Men de skrek: Bort med honom, bort med honom! Korsfäst honom! Pilatus frågade dem: Ska jag korsfästa er Konung? Översteprästerna svarade: Vi har ingen annan konung än kejsaren.

16Då utlämnade han honom därför åt dem till att korsfästas. Och de tog Jesus och förde bort honom.

17Och han bar sitt kors och gick ut till den plats som kallas Huvudskalleplatsen, som på hebreiska kallas Golgata.

18Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida och Jesus i mitten.

19Men Pilatus skrev också en överskrift och satte upp den på korset. Och där stod skrivet: Jesus från Nasaret, judarnas Konung.

20Denna överskrift läste därför många av judarna, eftersom platsen där Jesus var korsfäst låg nära staden. Och den var skriven på hebreiska, grekiska och latin.

21Då sa judarnas överstepräster till Pilatus: Skriv inte: Judarnas Konung, utan att han har sagt: Jag är judarnas Konung.

22Pilatus svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.

23När nu soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade dem i fyra delar, en åt varje soldat, och dessutom livklädnaden. Men livklädnaden hade inga sömmar, vävd från toppen i ett stycke.

24Därför sa de till varandra: Låt oss inte skära sönder den, utan kasta lott om vem som ska få den. För Skriften skulle uppfyllas, som säger: De har delat mina kläder mellan sig och kastat lott om min klädnad. Därför gjorde soldaterna detta.

25Men vid Jesu kors stod hans mor och hans mors syster, Maria, Klopas hustru, och Maria Magdalena.

26När Jesus såg sin mor och den lärjunge som han älskade stå bredvid henne, sa han till sin mor: Kvinna, se din son.

27Sedan sa han till lärjungen: Se din mor. Och från den stunden tog lärjungen henne hem till sig.

28Därefter, då Jesus visste att allt nu var fullbordat, sa han, för att Skriften skulle uppfyllas: Jag törstar.

29Då stod där ett kärl, fullt med ättika, och de fyllde en svamp med ättika och satte den på en isopstjälk och förde den till hans mun.

30Då nu Jesus hade tagit emot ättikan, sa han: Det är fullbordat. Och han böjde ner huvudet och gav upp andan.

31Men eftersom det var tillredelsedag, och för att kropparna inte skulle bli kvar på korset över sabbaten – för det var en stor sabbatsdag – bad judarna Pilatus, att deras ben skulle slås sönder och att de skulle tas bort.

32Då kom soldaterna och slog sönder den förstes ben och den andres som var korsfäst med honom.

33Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död, slog de inte sönder hans ben,

34utan en av soldaterna stack upp hans sida med ett spjut, och genast kom det ut blod och vatten.

35Och den som såg detta, han har vittnat om det, och hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning, för att ni ska tro.

36För detta skedde för att Skriften skulle uppfyllas: Inget ben ska slås sönder på honom.

37Och dessutom säger ett annat skriftställe: De ska se på honom som de har genomborrat.

38Och Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge, fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta Jesu kropp, och Pilatus tillät det. Han kom då och tog Jesu kropp.

39Och Nikodemus, som första gången kom till Jesus om natten, kom också och hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.

40Sedan tog de Jesu kropp och lindade den i linnebindlar tillsammans med välluktande kryddor, såsom judarna har för sed vid begravning.

41Men vid det stället där han blev korsfäst fanns det en trädgård, och i trädgården en ny grav, där ingen ännu hade blivit lagd i.

42Där lade de nu Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag, för graven låg nära.

← Chapter 18 Jump to: Chapter 20 →