John 18

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →

1När Jesus hade sagt detta, gick han ut tillsammans med sina lärjungar över bäcken Kidron. Där låg en trädgård, som han och hans lärjungar gick in i.

2Men Judas, som förrådde honom, kände också till det stället, för Jesus hade ofta samlats där med sina lärjungar.

3Eftersom Judas hade fått med sig en vaktstyrka och tjänare från översteprästerna och fariseerna, kom han dit med facklor, lyktor och vapen.

4Jesus, som visste om allt som skulle hända honom, gick ut och sa till dem: Vem söker ni?

5De svarade honom: Jesus från Nasaret. Jesus sa till dem: Jag Är. Och Judas som förrådde honom stod också där med dem.

6Då när han sa till dem: Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken.

7Då frågade han dem ännu en gång: Vem söker ni? Då sa de: Jesus från Nasaret.

8Jesus svarade: Jag sa er att Jag Är. Så om ni söker mig, så låt dessa gå.

9Ordet som han hade sagt skulle nämligen gå i uppfyllelse: Av dem som du har gett mig har jag inte förlorat någon.

10Simon Petrus, som hade ett svärd, drog då ut det och högg till översteprästens tjänare och högg av hans högra öra. Och tjänarens namn var Malkus.

11Då sa Jesus till Petrus: Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som min Fader har gett mig?

12Vaktstyrkan med sin befälhavare och judarnas tjänare grep då Jesus och band honom

13och förde bort honom, först till Hannas, för han var svärfar till Kaifas, som var överstepräst det året.

14Och det var Kaifas som hade gett judarna det rådet att det var bäst att en människa dog för folket.

15Och Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Och den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård.

16Men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och förde in Petrus.

17Tjänsteflickan som vaktade porten, sa då till Petrus: Är inte också du en av den mannens lärjungar? Han sa: Det är jag inte.

18Men tjänarna och vakterna hade gjort upp en koleld, eftersom det var kallt, och de stod och värmde sig. Och bland dem stod Petrus och värmde sig.

19Översteprästen frågade då Jesus om hans lärjungar och om hans lära.

20Jesus svarade honom: Jag talade öppet till världen. Jag undervisade ständigt i synagogan och i templet, där judarna alltid samlas. Och i hemlighet har jag inte sagt något.

21Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag har talat till dem. Se, de vet vad jag har sagt.

22Men när han hade sagt detta, var det en av tjänarna som stod där, som slog Jesus med handflatan och sa: Ska du svara översteprästen på det sättet?

23Jesus svarade honom: Har jag talat orätt, så vittna om det som var orätt, men har jag talat rätt, varför slår du mig då?

24Då skickade Hannas honom bunden till översteprästen Kaifas.

25Simon Petrus stod och värmde sig. Då sa de till honom: Är inte du också en av hans lärjungar? Han nekade och sa: Det är jag inte.

26En av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av, sa: Såg jag inte dig med honom i trädgården?

27Då nekade Petrus än en gång. Och strax gol en tupp.

28Sedan förde de Jesus från Kaifas till landshövdingens palats, och det var nu morgon. Men själva gick de inte in i landshövdingens palats, för att de inte skulle bli orena utan kunna äta påskalammet.

29Pilatus gick då ut till dem och sa: Vilken anklagelse har ni mot denne man?

30De svarade och sa till honom: Om han inte vore en förbrytare, hade vi inte överlämnat honom åt dig.

31Då sa Pilatus till dem: Ta ni honom och döm honom efter er lag. Då sa judarna till honom: Vi har inte tillåtelse att döda någon,

32för det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt, när han gav till känna vilken slags död han skulle dö.

33Då gick Pilatus in i landshövdingens palats igen och kallade Jesus till sig och sa till honom: Är du judarnas Konung?

34Jesus svarade honom: Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det till dig om mig?

35Pilatus svarade: Inte är väl jag en jude? Ditt eget folk och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?

36Jesus svarade: Mitt rike är inte av denna världen. Om mitt rike vore av denna världen, hade mina tjänare kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.

37Då sa Pilatus till honom: Så är du då en Konung? Jesus svarade: Du säger att jag är en Konung. Till det är jag född, och till det har jag kommit i världen, för att jag skulle vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen hör min röst.

38Pilatus sa till honom: Vad är sanning? Och när han hade sagt detta, gick han ut till judarna igen och sa till dem: Jag finner honom inte skyldig till något.

39Men det är sed hos er att jag vid påsken friger någon åt er. Vill ni då, att jag ska frige judarnas Konung åt er?

40Då skrek de alla på nytt och sa: Inte honom, utan Barabbas. Men Barabbas var en rövare.

← Chapter 17 Jump to: Chapter 19 →