bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
/
Proverbs 20
Proverbs 20
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
← Chapter 19
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 21 →
1
Vin gör lösaktigt folk, och starka drycker göra buller; den som dertill lust hafver, han varder aldrig vis.
2
Konungens förskräckelse är såsom ens ungs lejons rytande; den honom förtörnar, han syndar emot sitt lif.
3
Det är enom man en ära, att han är utan träto; men de som gerna träta, de äro allesamman dårar.
4
För kölds skull vill den late icke plöja; så måste han i andene tigga och intet få.
5
Rådet uti ens mans hjerta är såsom djup vatten; men en förståndig kan märka, hvad han menar.
6
Månge menniskor varda fromme kallade; men ho skall finna en, den rättsliga from är?
7
En rättfärdig, den i sine fromhet vandrar, hans barnom varder väl gångandes efter honom.
8
En Konung, den på stolenom sitter till att döma, han förskingrar allt argt med sin ögon.
9
Ho kan säga: Jag är ren i mitt hjerta, och klar ifrå mina synder?
10
Mångahanda vigt och mått, både är Herranom en styggelse.
11
Man känner ock en dräng på hans väsende, om han from och redelig vara vill.
12
Ett hörande öra, och seende öga, Herren gör dem båda.
13
Älska icke sömn, att du icke skall fattig varda; låt din ögon vaken vara, så får du bröd nog.
14
Ondt, ondt säger man, då man hafver det; men då det borto är, så rosar man det.
15
Man finner guld och många perlor; men en förnuftig mun är ett ädla klenodium.
16
Tag honom sin kläde bort, som för en annan i borgan går, och panta honom för den okändas skull.
17
Stulet bröd smakar hvarjom och enom väl; men derefter skall honom munnen full varda med hvassa stenar.
18
Anslag bestå, då man förer dem med råd; och krig skall man med förnuft föra.
19
Var unbevarad med den som hemlighet uppenbarar, och med baktalare, och med falskom mun.
20
Den sinom fader och sine moder bannar, hans lykta skall utslockna midt i mörkret.
21
Det arf, der man allt för mycket hastar till det varder på sistone icke välsignadt.
22
Säg icke: Jag vill vedergälla det onda. Förbida Herran, han skall hjelpa dig.
23
Mångahanda vigt är Herranom en styggelse; och en falsk våg är icke god.
24
Hvars och ens gånger komma af Herranom; hvilken menniska förstår sin väg?
25
Det är menniskone en snara, lasta det helga, och sedan söka löfte.
26
En vis Konung förskingrar de ogudaktiga, och låter gå hjulet öfver dem.
27
Herrans lykta är menniskones ande; han går igenom hela hjertat.
28
Fromhet och sannfärdighet bevara Konungen, och hans säte består genom fromhet.
29
Unga mäns starkhet är deras pris, och de gamlas grå hår är deras prydning.
30
Sår fördrifver det onda, och hela hjertans skada.
← Chapter 19
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 21 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31