Proverbs 9

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →

1Visheten byggde sitt hus, och högg sju pelare;

2Och slagtade sin boskap, skänkte sitt vin, och tillredde sitt bord;

3Och sände sina tjenarinnor ut, till att bjuda upp på stadsens palats:

4Den fåkunnig är, han komme hit; och till de dårar sade hon:

5Kommer, äter af mitt bröd, och dricker af vinet, som jag skänker;

6Öfvergifver det galna väsendet, så fån I lefva; och går på förståndsens väg.

7Hvilken som tuktar bespottaren, han får skam igen; och den som straffar en ogudaktigan, han varder försmädad.

8Straffa bespottaren intet, att han icke hatar dig; straffa den visa, han skall älska dig.

9Gif dem visa, så skall han ännu visare varda; lär den rättfärdiga, så växer han till i lärdom.

10Vishetenes begynnelse är Herrans fruktan, och förstånd lärer hvad heligt är;

11Ty igenom mig skola dine dagar månge varda, och dins lifs år dig flere varda.

12Äst du vis, så äst du dig vis; äst du en bespottare, så måste du umgälla det allena.

13Men en galen ostadig qvinna, full med sqvaller, och fåvitsk;

14Sitter i sins hus dörr, på en stol, högt uppe i stadenom;

15Till att bjuda alla de der framom gå, och rättelliga vandra på sinom vägom:

16Den der fåkunnig är, han komme hit. Och till de dårar säger hon:

17Stulet vatten är sött, och fördoldt bröd är lustigt.

18Men han vet icke, att der äro de döde, och hennes gäster uti djupa helvetet.

← Chapter 8 Jump to: Chapter 10 →