bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
/
Proverbs 7
Proverbs 7
Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)
← Chapter 6
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 8 →
1
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
27
Hennes hus äro helvetes vägar, der man nederfar uti dödsens kammar.
← Chapter 6
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 8 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31