Proverbs 31

Swedish Karl XII 1873 (Karl XII 1873)

← Chapter 30 Jump to:

1Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

2Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

3Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

4O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

5Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

6Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

7Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

8Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

9Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

10Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

11Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

12Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

13Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

14Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

15Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

16Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

17Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

18Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

19Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

20Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

21Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

22Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

23Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

24Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

25Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

26Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

27Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

28Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

29Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

30Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.

31Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.

← Chapter 30 Jump to: