bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Job 14
Job 14
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 13
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 15 →
1
Människan, född av kvinna, är kortlivad och fylld av oro.
2
Hon spirar som blomman, och vissnar. Hon flyr som skuggan, och är borta.
3
Mot en sådan riktar du din blick! Du ställer mig inför din domstol.
4
Det finns ingen som kan rena det orena.
5
Människans dagar och månader är bestämda och utmätta av dig. Du har satt en gräns som hon ej kan överskrida.
6
Så vänd din blick ifrån henne och lämna henne i fred. Låt henne få fullgöra sin dag likt en daglönare.
7
För ett träd som huggs ner finns det hopp. Det kan åter växa och skjuta nya skott.
8
Om rötterna åldras i jorden och stubben multnar i mullen,
9
ska det spira vid doften av vatten och skjuta skott som ett ungt träd.
10
Men en man dör och blir liggande. Han drar sitt sista andetag, och var är han?
11
Som vattnet försvinner från sjön, som floden sinar och torkar ut,
12
så blir han liggande utan att resa sig. Han ska ej vakna och resa sig från sömnen förrän himlen upphör att existera.
13
Om du ändå ville gömma mig i dödsriket, dölja mig tills din vrede blidkats! Om du ändå ville ge mig en bestämd tid och sedan tänka på mig!
14
Kan en man dö och åter få liv? Under stridens alla dagar ska jag vänta tills min frigörelse kommer.
15
Du ska ropa och jag ska svara. Du längtar efter dina händers verk.
16
Nu räknar du mina steg. Du ger ej akt på min synd.
17
Min synd är förseglad och lagd i förvar, du täcker över min skuld.
18
Men som berget faller och förvittrar, som klippan rubbas från sin plats,
19
som vatten nöter sönder stenar, som störtregn sköljer bort myllan, så dödar du hans hopp.
20
Du betvingar honom för alltid och han går bort. Du sänder iväg honom med förändrat ansikte.
21
Om hans söner blir ärade vet han det inte, om de ringaktas är han ovetande om det.
22
Han känner bara smärtan i sin egen kropp. Han sörjer bara i sin egen själ.
← Chapter 13
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 15 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42