bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Job 30
Job 30
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 29
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 31 →
1
De som är yngre än jag skrattar nu åt mig. Deras fäder hade jag inte ens låtit vara med mina fårhundar.
2
Vilken hjälp har jag av deras händer? De har ju ingen energi.
3
Utmärglade av nöd och hunger strövar de nattetid omkring på torr mark i ogästvänlig ödebygd.
4
De plockar saltört bland snåren och äter ginströtter.
5
De drivs bort från gemenskapen. Folk skriker åt dem som vore de tjuvar.
6
De tvingas hålla till i rysliga raviner, i jordhålor och klippskrevor.
7
De skriar bland snåren och kryper ihop bland nässlor.
8
De är okända dårars avkomma, utslängda ur landet.
9
Nu har jag blivit deras nidvisa och någon man baktalar.
10
De avskyr och undviker mig. De tvekar inte att spotta mig i ansiktet.
11
Eftersom Gud lossat min bågsträng och plågar mig, så är de hämningslösa inför mig.
12
Höger om mig reser sig mobben. De sätter krokben för mig och banar väg för min olycka.
13
De hackar upp min stig och främjar mitt fördärv, och utan att någon bistår.
14
De avancerar som genom en bred bräsch och vältrar fram bland ruinerna.
15
Terror väller över mig. De jagar iväg min värdighet som vinden. Min räddning far förbi som ett moln.
16
Jag är så in i själen förtvivlad, plågans dagar har greppat mig.
17
Natten borrar i mina ben, min gnagande värk tar ingen rast.
18
Gud tar tag i min mantel med stor kraft och greppar mig i kragen.
19
Han vräker mig i dyn och jag blir som stoft och aska.
20
Jag ropar till dig, men du svarar ej. Jag står upp, men du bara ser på mig.
21
Du har blivit så hjärtlös mot mig, med all din kraft angriper du mig.
22
Du lyfter mig upp till vinden och låter mig rida på den och slungar mig omkring i stormen.
23
Jag vet att du för mig till döden, till boplatsen för allt levande.
24
Men sträcker man inte ut handen mitt bland ruinerna? Ropar man inte efter hjälp i katastrofen?
25
Grät jag inte över den som hade tunga dagar? Led inte min själ för den utsatte?
26
Men när jag hoppades på det goda kom det onda, när jag väntade på ljus kom mörker.
27
Jag är helt utom mig och får ingen ro. Jag ansätts av plågodagar.
28
Jag går mörk omkring, men inte av solen. Jag står i församlingen och ropar på hjälp.
29
Jag är schakalers broder och strutsens vän.
30
Min hud svartnar och flagar, mina ben brinner av feber.
31
Mitt harpospel går bara i moll, mitt flöjtspel hörs med dem som gråter.
← Chapter 29
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 31 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42