bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Job 29
Job 29
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
1
Job fortsatte sitt anförande:
2
Jag längtar efter de månader som flytt, dagarna då Gud vakade över mig,
3
då hans lampa sken över mitt huvud och jag gick genom mörkret i hans ljus,
4
då jag var i mina bästa år och Gud tog hand om mitt hus,
5
då den Allsmäktige ännu var med mig och mina pojkar omgav mig,
6
då mina fötter badade i grädde och bäckar av olja rann ur klippan för mig.
7
När jag gick till stadsporten och intog min plats på torget,
8
då drog sig de unga männen tillbaka när de såg mig, och de äldre männen reste sig upp.
9
Stormännen höll sig tysta, lade handen på munnen.
10
Furstarnas röst tystnade, tungan fastnade vid gommen.
11
De lyssnade, och prisade mig, de såg, och lovordade mig,
12
för jag räddade den fattige som ropade och den faderlöse som ingen hjälpte.
13
Den döende välsignade mig, änkan gjorde jag överlycklig.
14
Jag tog på mig rättfärdighet som dräkt. Rättvisan var min mantel och turban.
15
Jag var den blindes ögon och den lames fötter.
16
Jag var en far för de utsatta och tog mig an den okändes sak.
17
Jag krossade den ondes käkar och ryckte bytet från hans tänder.
18
Jag tänkte då: ”Jag ska dö i mitt eget bo, mina dagar blir talrika som sanden.
19
Mina rötter når till vattnet, nattens dagg vilar på mina grenar.
20
Min heder förnyas ständigt, och bågen i min hand får ny spänst.”
21
De lyssnade hoppfullt på mig. De tog emot råd under tystnad.
22
Ingen talade efter mig. Mina ord strilade över dem.
23
De väntade på mig som på regn, med munnen öppen som mot vårregn.
24
Log jag mot dem kunde de inte tro det. I ljuset från mitt ansikte var de aldrig nedslagna.
25
Jag valde väg åt dem och var deras huvud. Jag levde som en kung bland sina trupper. Jag var lik en som tröstar sörjande.
← Chapter 28
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 30 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42