bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Job 3
Job 3
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 4 →
1
Sedan började Job tala och förbanna dagen då han föddes.
2
Han sa:
3
Låt dagen då jag föddes utplånas, natten då det blev sagt: ”En pojke är född.”
4
Låt den dagen bli mörker! Må Gud i höjden ej fråga efter den och inget ljus skina över den.
5
Låt mörker och dödsskugga återkräva den. Låt molnen sänka sig över den. Låt förmörkelse skräckslå den under dagen.
6
Låt den natten fångas av tjockt mörker. Låt den inte räknas bland årets dagar, inte tas med i kalendern.
7
Ja, låt den natten bli ofruktsam, låt inget glädjerop höras i den.
8
Låt den förbannas av dem som besvärjer dagar, av dem som kan väcka Leviatan.
9
Låt dess morgonstjärnor mörkna, låt den förgäves vänta efter ljus, låt den aldrig se gryningens första blick.
10
För den stängde inte moderlivets dörrar. Den dolde inte eländet för mina ögon.
11
Varför fick jag inte dö vid födseln, så fort jag kom ur moderlivet?
12
Varför tog knän emot mig? Varför bröst där jag fick dia?
13
Nu kunde jag ha legat i ro, sovit och vilat,
14
med kungar och jordens rådsherrar som byggde där det nu är ruiner,
15
eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver.
16
Eller varför blev jag inte dold likt ett dödfött foster, likt ett barn som aldrig såg ljuset?
17
Där rasar inte de onda mer, där får de kraftlösa vila.
18
Där har fångarna ro, de hör inte slavdrivarens röst.
19
Där är både hög och låg, där är slaven fri från sin herre.
20
Varför ges ljus åt de lidande och liv åt de olyckliga,
21
som längtar förgäves efter döden, som söker den mer än någon skatt,
22
som är överlyckliga och fröjdar sig när de finner sin grav,
23
åt en man vars väg är dold och som Gud har ingärdat?
24
Jag suckar vid åsynen av mitt bröd och mitt jämmer öses ut som vatten.
25
Det jag fruktade för har drabbat mig, det jag fasade för har hänt mig.
26
Jag har ingen frid, ingen ro, ingen vila, jag är bara upprörd.
← Chapter 2
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 4 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42