bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Job 24
Job 24
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 23
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 25 →
1
Det som sker i tiden är ju inte dolt för den Allsmäktige, så varför får inte de som känner Gud se honom verka?
2
De flyttar gränsstenar, de rövar bort hjordar och vallar dem.
3
De driver iväg de faderlösas åsna, de tar änkans ko i pant.
4
De knuffar bort de utsatta från vägen, alla landets fattiga måste gömma sig.
5
Se, som vildåsnor i öknen går de fattiga till sin syssla och letar efter mat. Ödemarken ger dem föda åt sina små.
6
De samlar ax på åkrarna, de efterskördar på de ondas vingårdar.
7
Nakna ligger de om natten, inga kläder som skyddar mot kölden.
8
Genomvåta av skurar i bergen famnar de klippan i brist på skydd.
9
De rycker faderlösa från moderns bröst, den fattiges spädbarn tas i pant.
10
De måste gå omkring nakna. Oklädda och hungrande bär de på kärvar.
11
De pressar olja inom deras murar. De trampar vinpressen, och törstar.
12
Från staden hörs döendes stön, sårade själar ropar på hjälp. Men Gud anklagar ingen för orätt.
13
Andra trotsar ljuset. De känner inte ljusets vägar och håller sig inte på ljusets stigar.
14
Mördaren stiger upp vid gryningen och dödar fattiga och utsatta. Och om natten blir han en tjuv.
15
Horkarlen spanar efter skymningen. Han vill vara osedd av alla, så han beslöjar sitt ansikte.
16
De begår inbrott under kvällstid. De låser in sig under dagtid och vill ej veta av ljuset.
17
För dem är beckmörker som morgon, de är hemmastadda med mörkrets fasor.
18
De är skum på vattnet. Deras landegendom är under förbannelse, ingen beger sig till deras vingårdar.
19
Torka och hetta slukar smältvatten, helvetet slukar syndaren.
20
Moderlivet glömmer honom, maskar festar på honom, ingen minns honom. Orättfärdigheten knäcks som ett träd.
21
Han utnyttjade den ofruktsamma och barnlösa. Han hjälpte inte änkan.
22
Men Gud föser bort de starka genom sin makt. När Gud reser sig kan ingen vara säker på att få leva.
23
Han ger dem trygghet och ro, men hans ögon följer vad de tar sig för.
24
De är upphöjda för ett ögonblick, sedan är de borta. De klappar ihop och skördas som alla, de vissnar som axens toppar.
25
Om det inte är så, vem kan visa att jag ljuger? Vem kan göra mina ord om intet?
← Chapter 23
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 29
Chapter 30
Chapter 31
Chapter 32
Chapter 33
Chapter 34
Chapter 35
Chapter 36
Chapter 37
Chapter 38
Chapter 39
Chapter 40
Chapter 41
Chapter 42
Chapter 25 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42