Matthew 14

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 13 Jump to: Chapter 15 →

1Vid den tiden fick tetrarken Herodes höra ryktet om Jesus.

2Han sa till sina tjänare: ˮDet är Johannes Döparen. Han har stått upp från de döda och därför verkar sådana krafter i honom.ˮ

3Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda och fängsla honom på grund av Herodias, som var gift med hans bror Filippos.

4För Johannes hade sagt till Herodes: ˮDet är inte tillåtet för dig att ha henne.ˮ

5Herodes ville döda honom men vågade inte för folket, som höll Johannes för en profet.

6Så kom Herodes födelsedag och Herodias dotter dansade inför alla. Herodes blev mycket förtjust

7och lovade högtidligt att han skulle ge henne vad hon än begärde.

8Hon uppmanades då av sin mor att säga: ˮGe mig här på ett fat Johannes Döparens huvud.ˮ

9Kungen blev bedrövad, men för löftets och gästernas skull befallde han att så skulle ske.

10Och han lät halshugga Johannes i fängelset.

11Man bar in Johannes huvud på ett fat och gav det åt flickan, och hon bar det till sin mor.

12Johannes lärjungar kom och tog den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade allt för Jesus.

13När Jesus hörde detta for han därifrån med båt till en ödslig plats där han kunde vara ensam. Men folket fick höra det och följde efter honom till fots från städerna.

14När han steg ur båten fick han se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem och botade de som var sjuka.

15På kvällen kom lärjungarna till honom och sa: ˮPlatsen här är så ödslig och det är redan sent. Låt folket gå in i byarna för att köpa sig mat.ˮ

16Men Jesus sa: ˮDe behöver inte gå härifrån, ni kan ge dem att äta.ˮ

17De svarade: ˮVi har bara fem bröd och två fiskar här.ˮ

18Han sa: ˮGe dem till mig.ˮ

19Sedan sa han åt folket att sätta sig ner i gräset. Och Jesus tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och bad välsignelsebönen. Och han bröt bröden och gav dem till lärjungarna, som gav vidare till folket.

20Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop tolv fulla korgar av de bitar som blev över.

21De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

22Strax därefter sa Jesus bestämt åt sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara till andra sidan sjön medan han sände iväg folket.

23Därefter gick han upp på berget för att få vara för sig själv och be. När det blev kväll var han ensam där.

24Båten befann sig redan ett par kilometer från land och var hårt ansatt av vågorna eftersom vinden låg emot.

25Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön.

26När lärjungarna fick se honom gå på sjön blev de förskräckta och sa: ˮDet är en vålnad.ˮ De skrek av rädsla,

27men Jesus sa genast: ˮLugna er, det är jag. Var inte rädda.ˮ

28Petrus sa: ˮHerre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.ˮ

29Han sa: ˮKom.ˮ Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus.

30Men när han såg den starka vinden blev han rädd. Och då han började sjunka ropade han: ˮHerre, hjälp mig!ˮ

31Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom och sa: ˮDin tro är liten. Varför tvivlade du?ˮ

32De steg i båten och vinden lade sig.

33Och de som var i båten tillbad honom och sa: ˮDu är verkligen Guds Son.ˮ

34Väl på andra sidan lade de till vid Gennesaret.

35Männen på platsen kände igen honom och lät meddela hela trakten. Och man förde till honom alla som var sjuka

36och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev helt friska.

← Chapter 13 Jump to: Chapter 15 →