Matthew 21

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →

1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget sände Jesus iväg två lärjungar

2och sa till dem: ˮGå till byn som ligger framför er. Där ska ni strax finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig.

3Och om någon säger något till er ska ni svara att Herren behöver dem, och han ska då genast sända dem.ˮ

4Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten:

5Säg till Sions dotter: Se, din Konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl.

6Lärjungarna gav sig av och gjorde som Jesus hade sagt åt dem.

7De kom med åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satte sig därpå.

8De flesta bland folket bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av trädkvistar och la ut på vägen.

9Och folket som gick före honom och de som följde efter ropade: ˮ Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!ˮ

10Och när han drog in i Jerusalem kom hela staden i rörelse. Och man frågade: ˮVem är han?ˮ

11Folket svarade: ˮDet är Jesus, profeten från Nasaret i Galileen.ˮ

12Jesus kom in på tempelplatsen och drev ut alla som sålde och köpte där. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar, och stolarna för dem som sålde duvor.

13Han sa till dem: ˮDet är skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus, men ni har gjort det till ett förbrytarnäste.ˮ

14Blinda och lama kom fram till honom på tempelplatsen och han botade dem.

15När översteprästerna och de skriftlärda såg de underverk han gjorde och barnen som ropade i templet: ˮHosianna, Davids son!ˮ blev de upprörda

16och sa till honom: ˮHör du vad de säger?ˮ Jesus svarade dem: ˮJa, har ni aldrig läst: Ur barns och spädbarns mun har du berett dig lovsång?ˮ

17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania där han övernattade.

18När Jesus tidigt på morgonen återvände till staden blev han hungrig.

19Han fick se ett fikonträd vid vägen och gick fram till det men fann inget utom blad. Då sa han till det: ˮDu ska aldrig någonsin bära frukt.ˮ Och genast vissnade fikonträdet.

20När lärjungarna såg det sa de förvånat: ˮHur kunde fikonträdet vissna så snabbt?ˮ

21Jesus svarade dem: ˮDet jag säger till er är sant: Om ni har tro och inte tvivlar ska ni kunna göra mer än vad som skedde med fikonträdet. Ni kan säga till detta berg: ʼUpp och kasta dig i havet,ʼ och det ska ske.

22Och allt vad ni ber om i trons bön ska ni få.ˮ

23Jesus befann sig i templet och undervisade när översteprästerna och folkets äldste kom fram till honom och frågade: ˮMed vilken fullmakt gör du detta? Och vem gav dig den fullmakten?ˮ

24Jesus svarade dem: ˮJag vill också ställa en fråga till er. Svarar ni mig på den ska jag säga er vad jag har för fullmakt att göra detta.

25Varifrån kom Johannes dop? Från himlen eller från människor?ˮ De överlade med varandra: ˮSäger vi ʼfrån himlen,ʼ kommer han att svara: ʼVarför trodde ni då inte på honom?ʼ

26Säger vi ʼfrån människor,ʼ måste vi frukta folket, eftersom alla anser att Johannes var en profet.ˮ

27Därför svarade de: ˮVi vet inte.ˮ Jesus sa: ˮDå talar inte heller jag om för er med vilken fullmakt jag gör detta.ˮ

28ˮVad säger ni om detta? En man hade två söner. Han gick till den förste och sa: ʼMin son, gå och arbeta i min vingård i dag.ʼ

29ʼJag vill inte,ʼ svarade han, men ångrade sig sedan och gick.

30Mannen vände sig till den andre och sa samma sak. Han svarade: ʼJa, herre,ʼ men han gick inte.

31Vilken av de båda gjorde som fadern ville?ˮ De svarade: ˮDen förste.ˮ Jesus sa till dem: ˮDet jag säger till er är sant: Skatteindrivare och prostituerade ska gå in i Guds rike, men inte ni.

32För Johannes kom till er på rättfärdighetens väg och ni trodde honom inte. Men skatteindrivare och prostituerade trodde på honom. Och ni såg det men ångrade er ändå inte efteråt och trodde på honom.

33Lyssna till en annan liknelse. En husbonde anlade en vingård. Han satte stängsel kring den, grävde däri en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste utomlands.

34När skördetiden närmade sig sände han sina slavar till vinodlarna för att hämta sin frukt.

35Men vinodlarna grep hans slavar och misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje.

36Han sände då ännu fler slavar än första gången, och de gjorde likadant med dem.

37Slutligen sände han sin son till dem, för han sa: ʼDe kommer att respektera min son.ʼ

38Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: ʼDet är arvtagaren, kom, vi dödar honom så får vi hans arv.ʼ

39Och de grep tag i honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom.

40När nu vingårdens ägare kommer, vad ska han då göra med dessa vinodlare?ˮ

41De sa till honom: ˮHan låter dessa onda drabbas av en hemsk död och arrenderar ut vingården till andra vinodlare som ger honom hans andel i rätt tid.ˮ

42Jesus sa till dem: ˮHar ni aldrig läst i Skrifterna: Den sten som byggarna förkastade har blivit en hörnsten. Så har Herren gjort, och det är underbart att bevittna.

43Därför säger jag er: Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk som bär dess frukt.

44Den som faller på den stenen ska krossas. Och den som stenen faller på ska bli tillintetgjord.ˮ

45När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var om dem han talade.

46De ville gripa honom men vågade inte för folket eftersom folket höll honom för en profet.

← Chapter 20 Jump to: Chapter 22 →