bible
ra
🌐 Language
English
Español
Français
Deutsch
Português
Italiano
Nederlands
Русский
中文
日本語
한국어
العربية
Türkçe
Tiếng Việt
ไทย
Indonesia
All Languages
Home
/
Swedish
/
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
/
Matthew 22
Matthew 22
Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)
← Chapter 21
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 23 →
1
Jesus talade åter till dem i liknelser:
2
ˮHimmelriket är likt en kung som höll bröllop för sin son.
3
Han sände ut sina slavar för att kalla de inbjudna till bröllopet. Men de ville inte komma.
4
Då sände han ut andra slavar och lät dem säga till de inbjudna: ʼJag har tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap är slaktade, allt är färdigt. Kom till bröllopet.ʼ
5
Men de brydde sig inte, utan en gick iväg till sitt jordbruk och en annan till sina affärer.
6
De övriga tog fast hans slavar och misshandlade och dödade dem.
7
Då blev kungen vred och sände ut sina trupper och hade ihjäl mördarna och brände ner deras stad.
8
Sedan sa han till sina slavar: ʼAllt är klart för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga.
9
Gå därför till vägskälen och bjud till bröllopet alla som ni träffar på.ʼ
10
Och slavarna gick ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
11
När kungen kom in för att se sina gäster såg han en man som inte var klädd i bröllopskläder.
12
Han sa till honom: ʼMin vän, hur kunde du komma in utan bröllopskläder?ʼ Mannen kunde inte svara.
13
Då sa kungen till tjänarna: ʼBind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta och våndas.ʼ
14
För många är kallade, men få är utvalda.ˮ
15
Då gick fariseerna och överlade om hur de skulle kunna fälla Jesus genom något ord från honom.
16
De sände till honom sina lärjungar tillsammans med anhängare till Herodes, och de sa: ˮLärare, vi vet att du är sanningsenlig och undervisar sant om Guds väg. Du låter dig inte påverkas av någon och du är opartisk mot alla.
17
Säg oss då vad du anser? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren, eller inte?ˮ
18
Jesus genomskådade deras ondska och sa: ˮVarför ska ni hycklare sätta mig på prov?
19
Visa mig det mynt som man betalar skatten med.ˮ De räckte honom ett,
20
och han frågade dem: ˮVems bild och inskrift är på detta?ˮ
21
De svarade: ˮKejsarens.ˮ Då sa han till dem: ˮGe då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.ˮ
22
När de hörde detta häpnade de. Och de lämnade honom och gick sin väg.
23
Samma dag kom det några saddukeer till Jesus och hävdade att det inte finns någon uppståndelse. Och de frågade honom:
24
ˮLärare, Mose har sagt: Om någon dör barnlös ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
25
Nu fanns det bland oss sju bröder. Den förste gifte sig och dog, och då han var utan barn lämnade han hustrun efter sig åt sin bror.
26
På samma sätt gick det med den andre och den tredje och med alla sju.
27
Sist av alla dog kvinnan.
28
Vid uppståndelsen, vem av de sju blir hon hustru till? Alla hade ju henne.ˮ
29
Jesus svarade dem: ˮNi har kommit vilse och förstår varken Skriften eller Guds makt.
30
För vid uppståndelsen varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
31
Men angående de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er:
32
Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Gud är inte de dödas Gud, utan de levandes.ˮ
33
När folket hörde detta häpnade de över hans undervisning.
34
När fariseerna fick höra att Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa kom de samman.
35
En laglärd bland dem ville sätta Jesus på prov och frågade:
36
ˮLärare, vilket bud är störst i lagen?ˮ
37
Han svarade: ˮ Älska Herren din Gud med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.
38
Detta är det största och första budet.
39
Det andra liknar det: Älska din nästa som dig själv.
40
På dessa två bud vilar hela lagen och profeterna.ˮ
41
Medan fariseerna var samlade frågade Jesus dem:
42
ˮVad tänker ni om Kristus? Vems son är han?ˮ De svarade honom: ˮDavids.ˮ
43
Då sa han till dem: ˮHur kan då David genom Anden kalla honom Herre, och säga:
44
Herren sa till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.
45
Om nu David kallar honom Herre, hur kan då Kristus vara Davids son?ˮ
46
Ingen kunde svara honom ett ord. Och från den dagen vågade ingen längre ställa frågor till honom.
← Chapter 21
Jump to:
Chapter 1
Chapter 2
Chapter 3
Chapter 4
Chapter 5
Chapter 6
Chapter 7
Chapter 8
Chapter 9
Chapter 10
Chapter 11
Chapter 12
Chapter 13
Chapter 14
Chapter 15
Chapter 16
Chapter 17
Chapter 18
Chapter 19
Chapter 20
Chapter 21
Chapter 22
Chapter 23
Chapter 24
Chapter 25
Chapter 26
Chapter 27
Chapter 28
Chapter 23 →
All chapters:
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28