Matthew 27

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 26 Jump to: Chapter 28 →

1Tidigt på morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets äldste att de skulle få Jesus avrättad.

2De band honom, förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, ståthållaren.

3Men då Judas, som hade förrått Jesus, såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste

4och sa: ˮJag har syndat och förrått oskyldigt blod.ˮ De svarade: ˮVad rör det oss? Ansvaret är ditt.ˮ

5Då kastade han silvermynten i templet och lämnade platsen och gick bort och hängde sig.

6Översteprästerna tog mynten och sa: ˮDet är inte lagligt att lägga dem i offerkistan eftersom det är blodspengar.ˮ

7Efter rådslag beslöt de att för dessa pengar köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.

8Därför kallas den åkern Blodsåkern än i dag.

9Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och de tog de trettio silvermynten, priset på den värderade, satt av Israels söner,

10och gav dem för Krukmakaråkern, så som Herren hade sagt åt mig.

11Jesus ställdes nu inför ståthållaren, som frågade honom: ˮÄr du judarnas kung?ˮ Jesus svarade: ˮDu säger det själv.ˮ

12Men när översteprästerna och de äldste anklagade honom gav han inget svar.

13Då sa Pilatus till honom: ˮHör du inte hur mycket de anklagar dig?ˮ

14Men Jesus svarade honom inte med ett enda ord, så att ståthållaren blev mycket förvånad.

15Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, vald av folket.

16Just då hade man en beryktad fånge vid namn Jesus Barabbas.

17När de nu var samlade frågade Pilatus dem: ˮVem vill ni att jag ska frige, Jesus Barabbas eller Jesus som kallas Kristus?ˮ

18För han visste att det var av avund som de hade överlämnat honom.

19Medan Pilatus satt på domartribunen sände hans hustru detta budskap till honom: ˮHa ingenting att göra med denne rättfärdige man, för jag har i dag lidit svårt i en dröm på grund av honom.ˮ

20Men översteprästerna och de äldste övertalade folkmassan att begära Barabbas fri och Jesus avrättad.

21Ståthållaren frågade dem nu: ˮVem av de två vill ni att jag ska frige åt er?ˮ De svarade: ˮBarabbas.ˮ

22Pilatus frågade dem: ˮVad ska jag då göra med Jesus som kallas Kristus?ˮ Alla svarade: ˮKorsfäst honom!ˮ

23Han frågade: ˮVarför? Vad ont har han gjort?ˮ Men de skrek ännu högre: ˮKorsfäst honom!ˮ

24Då Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att upplopp var nära, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sa: ˮJag är oskyldig till denne mans blod. Ansvaret är ert.ˮ

25Allt folket svarade: ˮLåt hans blod komma över oss och över våra barn.ˮ

26Då frigav han Barabbas åt dem. Men Jesus lät han prygla och överlämnade honom till att korsfästas.

27Därefter tog ståthållarens soldater Jesus till ståthållarens högkvarter och samlade hela vaktstyrkan kring honom.

28De tog av honom kläderna och svepte en röd mantel om honom,

29vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och en käpp i hans högra hand. Medan de föll på knä inför honom hånade de honom och sa: ˮLeve judarnas kung!ˮ

30Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

31När de hade hånat honom tog de av honom manteln och klädde honom i hans egna kläder och förde bort honom till att korsfästas.

32På vägen ut fann de en man, Simon från Kyrene. Honom tvingade de att bära Jesu kors.

33Och när de kom till den plats som kallas Golgota - det betyder Skallen -

34gav de Jesus vin att dricka blandat med galla. Han smakade, men ville inte dricka.

35När de hade korsfäst honom delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

36Sedan satte de sig där och vaktade honom.

37Över hans huvud hade de satt upp anklagelsen mot honom som löd: ʼDetta är Jesus, judarnas kung.ʼ

38Samtidigt korsfästes två förbrytare med honom, en på högra sidan och en på vänstra.

39De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet

40och sa: ˮDu som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv! Om du är Guds Son, stig ner från korset.ˮ

41Även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste hånade honom och sa:

42ˮAndra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Han kan stiga ner nu från korset så ska vi tro på honom.

43Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han vill ha honom. För han har ju sagt att han är Guds Son.ˮ

44Och på samma sätt blev han skymfad av förbrytarna som var korsfästa med honom.

45Mitt på dagen kom ett mörker över hela landet. Det varade till femtontiden,

46och då ropade Jesus med hög röst: Eli, Eli, lema sabachtani? Det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?

47Några som stod där hörde det och sa: ˮHan ropar på Elia.ˮ

48Genast sprang en av dem och tog en svamp, fyllde den med surt vin och fäste den runt en käpp och gav honom att dricka.

49De andra sa: ˮVänta, låt oss se om Elia kommer och frälser honom.ˮ

50Men Jesus ropade åter högt och överlämnade sin ande.

51Och plötsligt brast templets förhänge i två delar, uppifrån och ända ner. Och jorden skakade och klipporna rämnade.

52Gravarna öppnades och många av de insomnade heligas kroppar restes upp.

53De gick efter hans uppståndelse ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.

54När officeren och de som med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, greps de av stark fruktan och sa: ˮDenne var i sanning Guds Son.ˮ

55Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom.

56Bland dem var Maria Magdalena, Maria som var Jakobs och Josefs mor, och modern till Sebedaios söner.

57När det blev kväll kom en rik man från Arimataia vid namn Josef, som också han hade blivit en Jesu lärjunge.

58Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att han skulle få den.

59Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg

60och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån.

61Maria Magdalena och den andra Maria var där. De satt mitt emot graven.

62Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus

63och sa: ˮHerre, vi minns vad den där irrläraren sa medan han levde: ʼEfter tre dagar ska jag uppstå.ʼ

64Ge därför order om att graven blir bevakad fram till tredje dagen. Annars kan hans lärjungar komma och stjäla honom och säga till folket att han har stått upp från de döda. Då blir den sista irrläran värre än den första.ˮ

65Pilatus sa till dem: ˮNi har en vaktstyrka, gå och bevaka graven så gott ni kan.ˮ

66De gick och bevakade graven genom att försegla stenen och placera ut vakten.

← Chapter 26 Jump to: Chapter 28 →