Matthew 25

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 24 Jump to: Chapter 26 →

1Då ska himmelriket bli som tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.

2Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka.

3De oförståndiga hade tagit med sig lamporna men tog ingen olja till dem.

4De kloka tog olja i kärlen tillsammans med lamporna.

5Då nu brudgummen dröjde blev de alla dåsiga och somnade.

6Vid midnatt hördes ett rop: ʼBrudgummen är här, gå ut och möt honom!ʼ

7Då vaknade alla jungfrurna och gjorde i ordning sina lampor.

8De oförståndiga sa till de kloka: ʼGe oss av er olja, för våra lampor slocknar.ʼ

9De kloka svarade: ʼDen räcker nog inte både till oss och till er. Gå till dem som säljer och köp åt er.ʼ

10Men när de hade gått för att köpa kom brudgummen. Och de som stod redo gick med honom in till bröllopsfesten. Och dörren stängdes.

11Efter ett tag kom de andra jungfrurna tillbaka och sa: ʼHerre, Herre, öppna för oss!ʼ

12Men han svarade: ʼDet jag säger till er är sant: Jag känner er inte.ʼ

13Vaka därför, för ni vet inte dagen eller timmen.

14Det blir som när en man skulle resa utomlands. Han kallade på sina slavar och lät dem ta hand om sin förmögenhet.

15En gav han omkring hundra årslöner, en annan fyrtio och en tredje tjugo - var och en efter hans förmåga. Sedan reste han iväg.

16Den som hade fått hundra årslöner gick genast och gjorde affärer med dem och tjänade lika mycket till.

17Den som hade fått fyrtio årslöner tjänade på samma sätt lika mycket till.

18Men den som hade fått tjugo årslöner gick och grävde ner dem i marken och gömde sin herres pengar.

19En lång tid därefter kom slavarnas herre och begärde redovisning av dem.

20Den som hade fått omkring hundra årslöner kom och lämnade fram lika mycket till och sa: ʼHerre, den förmögenhet du gav mig har jag fördubblat.ʼ

21Hans herre sa till honom: ʼUtmärkt, du är en bra och trogen slav. Du har varit trogen i det lilla, jag ska anförtro dig mycket. Gå in och dela din herres glädje.ʼ

22Så kom den som hade fått omkring fyrtio årslöner fram och sa: ʼHerre, den förmögenhet du gav mig har jag fördubblat.ʼ

23Hans herre sa till honom: ʼUtmärkt, du är en bra och trogen slav. Du har varit trogen i det lilla, jag ska anförtro dig mycket. Gå in och dela din herres glädje.ʼ

24Även den som hade fått omkring tjugo årslöner kom fram. Han sa: ʼHerre, jag visste att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut.

25Av rädsla gick jag och gömde din förmögenhet i marken. Här har du vad som är ditt.ʼ

26Men hans herre svarade: ʼDu är en dålig och lat slav. Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut.

27Då borde du ha placerat mina pengar i en bank så att jag hade fått igen det som är mitt med ränta när jag kom.

28Ta därför ifrån honom förmögenheten och ge den åt honom som har tvåhundra årslöner.

29För den som har ska få, och det i överflöd, men från den som inget har ska tas också det han har.

30Kasta ut den värdelösa slaven i mörkret här utanför. Där ska man gråta och våndas.ʼ

31När Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.

32Alla folk ska samlas inför honom. Och han ska skilja dem från varandra som herden skiljer fåren från getterna.

33Han ska ställa fåren på sin högra sida men getterna på den vänstra.

34Då ska kungen säga till dem som står på hans högra sida: ʼKom, ni som är välsignade av min Fader, och ta det rike i arv som stått förberett åt er från världens skapelse.

35För jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var främling och ni välkomnade mig,

36jag var naken och ni klädde mig, jag var sjuk och ni besökte mig, jag satt i fängelse och ni kom till mig.ʼ

37Då ska de rättfärdiga svara honom: ʼHerre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka?

38Och när såg vi dig vara främling och välkomnade dig, eller naken och klädde dig?

39Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?ʼ

40Då ska kungen svara: ʼDet jag säger till er är sant: Det som ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.ʼ

41Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: ʼGå bort ifrån mig, ni som är under förbannelse, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.

42För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta, jag var törstig och ni gav mig inte att dricka,

43jag var främling och ni välkomnade mig inte, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.ʼ

44Då ska de svara: ʼHerre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?ʼ

45Då ska han svara dem: ʼDet jag säger till er är sant: Det som ni inte har gjort för en av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.ʼ

46Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv.ˮ

← Chapter 24 Jump to: Chapter 26 →