Matthew 26

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →

1När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar:

2ˮNi vet att det om två dagar är påsk, och då ska Människosonen överlämnas till att korsfästas.ˮ

3Översteprästerna och folkets äldste samlades nu i översteprästen Kajafas palats.

4De planerade att gripa Jesus med list och döda honom.

5Men de sa: ˮInte under högtiden, för det kan orsaka upplopp bland folket.ˮ

6När Jesus befann sig i Betania hemma hos Simon den leprasjuke,

7kom en kvinna fram till honom. Hon hade en alabasterflaska med mycket dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud där han låg till bords.

8När lärjungarna såg det blev de upprörda och sa: ˮVarför detta slöseri?

9Det där hade man ju kunnat sälja för mycket pengar och ge åt de fattiga.ˮ

10Jesus hörde det och sa till dem: ˮVarför besvärar ni kvinnan? Hon har gjort en vacker gärning mot mig.

11De fattiga har ni alltid ibland er, men mig har ni inte alltid.

12När hon hällde ut denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning.

13Det jag säger till er är sant: Överallt i världen där detta evangelium förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och minnas henne.ˮ

14Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna

15och sa: ˮVad vill ni ge mig om jag överlämnar honom åt er?ˮ De vägde upp trettio silvermynt åt honom.

16Och från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

17Första dagen i det osyrade brödets högtid gick lärjungarna fram till Jesus och frågade: ˮVar vill du att vi ska förbereda för påskmåltiden åt dig?ˮ

18Han svarade: ˮGå in i staden till en viss man och säg till honom: ʼLäraren säger: Min stund är nära, hos dig vill jag äta påskmåltiden med mina lärjungarʼ.ˮ

19Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt åt dem och de förberedde för påskmåltiden.

20När det blev kväll låg Jesus till bords med de tolv.

21Medan de åt sa han: ˮDet jag säger till er är sant: En av er ska förråda mig.ˮ

22De blev mycket bedrövade och började fråga honom en efter en: ˮHerre, det är väl inte jag?ˮ

23Han svarade: ˮDen som har doppat handen i skålen tillsammans med mig ska förråda mig.

24Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men det blir hemskt för den man som förråder Människosonen. Det hade varit bättre för honom om han aldrig blivit född.ˮ

25Judas, som skulle förråda honom, sa: ˮRabbi, det är väl inte jag?ˮ Jesus svarade: ˮDu har själv sagt det.ˮ

26Medan de åt tog Jesus ett bröd, välsignade det, bröt det och gav åt lärjungarna och sa: ˮTag och ät. Detta är min kropp.ˮ

27Och han tog en bägare, bad tackbönen och gav åt dem och sa: ˮDrick av den alla,

28för detta är mitt blod, förbundsblodet som är utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

29Jag säger er, från denna stund kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker nytt vin med er i min Faders rike.ˮ

30Och när de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.

31Då sa Jesus till dem: ˮI denna natt ska ni alla överge mig, för det står skrivet: Jag ska slå herden, och fåren i hjorden ska skingras.

32Men när jag har uppstått ska jag gå före er till Galileen.ˮ

33Petrus svarade honom: ˮOm än alla överger dig, så ska jag aldrig överge dig.ˮ

34Jesus sa: ˮDet jag säger till dig är sant: I denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger ha förnekat mig.ˮ

35Petrus svarade honom: ˮOm jag än måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig.ˮ Och det sa även alla de andra lärjungarna.

36Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane. Och han sa till lärjungarna: ˮSätt er här, medan jag går dit och ber.ˮ

37Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ångest kom över honom,

38och han sa till dem: ˮMin själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka med mig.ˮ

39Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: ˮMin Fader, om det är möjligt, låt denna bägare gå förbi mig. Men inte som jag vill utan som du vill.ˮ

40När han kom tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande, sa han till Petrus: ˮNi kunde alltså inte vaka ens en timme med mig?

41Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men kroppen är svag.ˮ

42Sedan gick han bort för andra gången och bad: ˮMin Fader, om den inte kan tas bort, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.ˮ

43Han kom tillbaka och fann dem sovande igen, för deras ögon var sömntunga.

44Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord.

45Sedan kom han till lärjungarna och sa till dem: ˮNi sover och vilar er. Lyssna, timmen är här då Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer.

46Res er upp, låt oss gå, han som förråder mig är nära.ˮ

47Medan han talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar. De var utsända av översteprästerna och folkets äldste.

48Förrädaren hade gett dem ett tecken och sagt: ˮDet är den som jag kysser, grip honom.ˮ

49Och han gick genast fram till Jesus, hälsade honom och sa: ˮrabbi,ˮ och kysste honom.

50Jesus sa: ˮMin vän, gör vad du ska.ˮ Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom.

51Och en av dem som var med Jesus sträckte plötsligt ut handen och grep sitt svärd, drog ut det och slog mot översteprästens slav och högg av honom örat.

52Då sa Jesus till honom: ˮFör in ditt svärd tillbaka till dess plats, för alla som drar svärd ska dödas med svärd.

53Eller tror du inte att jag kan be min Fader att han genast sänder mig en hel armé av änglar?

54Men hur skulle då Skrifterna uppfyllas som säger att detta måste ske?ˮ

55I samma stund sa Jesus till folkhopen: ˮSom mot en förbrytare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. Dagligen satt jag i templet och undervisade, och ni grep mig inte.

56Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skulle uppfyllas.ˮ Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

57De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas. Där hade de skriftlärda och de äldste samlats.

58Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland vakterna för att se hur det skulle sluta.

59Översteprästerna och hela Sanhedrin sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden.

60Men de fann inget trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män

61som sa: ˮHan har sagt att han kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.ˮ

62Då reste sig översteprästen och frågade honom: ˮHar du inget svar på deras vittnesmål mot dig?ˮ

63Men Jesus teg. Då sa översteprästen till honom: ˮJag avkräver dig svar under ed vid den levande Guden, säg oss om du är Kristus, Guds Son.ˮ

64Jesus svarade: ˮDu själv sa det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.ˮ

65Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: ˮHan har hädat! Vad behöver vi nu vittnen till? Ni har ju nu hört hädelsen.

66Vad säger ni?ˮ De svarade: ˮHan förtjänar döden.ˮ

67Och de spottade honom i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Andra gav honom örfilar

68och sa: ˮProfetera för oss, Kristus! Vem var det som slog dig?ˮ

69Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sa: ˮDu var också tillsammans med Jesus från Galileen.ˮ

70Men han nekade inför alla och sa: ˮJag vet inte vad du pratar om.ˮ

71När han sedan gick ut till porten såg en annan tjänsteflicka honom och hon sa till de närvarande: ˮDen där var tillsammans med Jesus från Nasaret.ˮ

72Han nekade igen och svor på det: ˮJag känner inte den mannen.ˮ

73Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sa: ˮVisst är även du en av dem, till och med ditt uttal avslöjar dig.ˮ

74Då började han förbanna sig, och bedyrade: ˮJag känner inte den mannen.ˮ Och strax gol tuppen.

75Då mindes Petrus det ord som Jesus hade sagt: ˮInnan tuppen gal ska du tre gånger förneka mig.ˮ Och han gick ut och grät bittert.

← Chapter 25 Jump to: Chapter 27 →