Matthew 15

Swedish (SB) 2016 (Svenskbibel)

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →

1Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade:

2ˮVarför bryter dina lärjungar mot de äldstes tradition? De tvättar ju inte händerna innan de äter.ˮ

3Han svarade dem: ˮVarför bryter ni själva mot Guds bud på grund av er tradition?

4För Gud sa: Hedra din far och din mor, och: Den som skymfar sin far eller mor måste avrättas.

5Men ni påstår: ’Om någon säger till sin far eller mor: ”Det som du kunde ha fått av mig ger jag istället som offergåva”,

6då behöver han inte hedra sin far’. Ni upphäver Guds ord på grund av er tradition.

7Ni hycklare! Jesaja profeterade rätt om er när han sa:

8Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

9De dyrkar mig förgäves, de förkunnar läror som är människobud. ˮ

10Sedan kallade Jesus till sig folket och sa till dem: ˮLyssna och förstå.

11Det är inte det som går in i munnen som orenar människan. Det är det som går ut ur munnen som orenar henne.ˮ

12Lärjungarna gick då fram till honom och sa: ˮVet du att fariseerna tog anstöt när de hörde detta?ˮ

13Jesus svarade: ˮVarje planta som min himmelske Fader inte har planterat ska ryckas upp med roten.

14Låt dem vara. De är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.ˮ

15Petrus sa då till honom: ˮFörklara denna liknelse för oss.ˮ

16Jesus sa: ˮFörstår inte heller ni ännu?

17Begriper ni inte att allt som går in i munnen hamnar i magen och går sin naturliga väg?

18Men det som går ut ur munnen kommer från hjärtat, och det gör människan oren.

19Från hjärtat kommer nämligen onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, stöld, falska vittnesmål och hädelser.

20Detta är vad som orenar människan. Men att äta utan att tvätta händerna gör inte människan oren.ˮ

21Jesus lämnade platsen och drog sig undan till området kring Tyros och Sidon.

22Då hände sig att en kanaaneisk kvinna kom från dessa trakter och ropade: ˮHerre, Davids Son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.ˮ

23Men han svarade henne inte med ett ord. Hans lärjungar gick då fram och bad honom: ˮSänd iväg henne, hon följer ju efter oss och ropar.ˮ

24Han svarade: ˮJag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels folk.ˮ

25Men hon kom och föll ner för honom och sa: ˮHerre, hjälp mig.ˮ

26Han svarade: ˮDet är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt hundarna.ˮ

27Hon sa: ˮSå är det, Herre, och hundarna äter smulorna som faller från deras herrars bord.ˮ

28Då svarade Jesus henne: ˮKvinna, din tro är stor. Det ska ske så som du vill.ˮ Och från det ögonblicket var hennes dotter botad.

29Jesus begav sig därifrån och kom till Galileiska sjön. Han gick upp på berget och satte sig där.

30Mycket folk kom till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som de lade ner vid hans fötter, och han botade dem.

31Folket häpnade när de såg stumma tala, krymplingar bli friska, lama gå och blinda se. Och de prisade Israels Gud.

32Jesus kallade till sig sina lärjungar och sa: ˮJag lider med folket, för de har varit hos mig i tre dagar och har inget att äta. Jag vill inte sända iväg dem hungriga, för då går det illa för dem på vägen.ˮ

33Lärjungarna frågade honom: ˮVar kan vi här i ödemarken få så mycket bröd att vi kan mätta så många?ˮ

34Jesus frågade: ˮHur många bröd har ni?ˮ De svarade: ˮSju, och några små fiskar.ˮ

35Då befallde han folket att slå sig ner på marken.

36Och han tog de sju bröden och fiskarna och bad tackbönen, bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, som gav vidare åt folket.

37Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju stora korgar fulla av de bitar som blev över.

38De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

39Och efter att ha sänt iväg folket steg han i båten och for till Magadans område.

← Chapter 14 Jump to: Chapter 16 →