Mark 14 — Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

1Två dagar därefter var det påsk och det osyrade brödets högtid. Och översteprästerna och de skriftlärda sökte efter hur de med list skulle kunna gripa och döda honom.

2Men de sa: Inte under högtiden, för att det inte ska bli upplopp bland folket.

3Och då han var i Betania, i Simon den spetälskes hus, och där låg till bords, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med dyrbar äkta nardusolja. Och hon bröt sönder alabasterflaskan och hällde ut den över hans huvud.

4Men där var några som blev upprörda och sa: Varför detta slöseri med oljan?

5Den hade ju kunnat säljas för mer än trehundra denarer och ges åt de fattiga. Och de kritiserade henne.

6Men Jesus sa: Låt henne vara. Varför oroar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig.

7För de fattiga har ni alltid ibland er, och när ni vill kan ni göra gott mot dem, men mig har ni inte alltid.

8Det hon kunde, det gjorde hon. Hon har i förväg smort min kropp till begravningen.

9Sannerligen säger jag er: Varhelst i hela världen detta evangelium blir predikat, där ska också det som hon gjorde bli berättat till minne av henne.

10Och Judas Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom åt dem.

11När de hörde detta, blev de glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter hur han lämpligast skulle kunna förråda honom.

12Och på första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktade påskalammet, sa hans lärjungar till honom: Vart vill du att vi ska gå och förbereda så att du kan äta påskalammet?

13Då skickade han iväg två av sina lärjungar och sa till dem: Gå in i staden och där ska en man som bär en kruka vatten möta er. Följ honom.

14Och vart än han går in, säg till husägaren att Mästaren frågar: Var är gästrummet där jag med mina lärjungar kan äta påskalammet?

15Då ska han visa er ett stort rum i övervåningen, iordningställt och färdigt. Förbered där åt oss.

16Och hans lärjungar gav sig iväg och kom in i staden och fann det så som han hade sagt dem, och de gjorde i ordning påskalammet.

17När det blev kväll, kom han med de tolv.

18Och när de låg till bords och åt, sa Jesus: Sannerligen säger jag er: En av er skall förråda mig, en som äter med mig.

19Men de började bli bedrövade och sa till honom, den ene efter den andre: Inte är det väl jag? Och en annan: Inte är det väl jag?

20Och han svarade och sa till dem: Det är en av de tolv, den som doppar med mig i fatet.

21Människosonen ska visserligen gå bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd. Det hade varit bättre för den människan om han aldrig blivit född.

22Och medan de åt, tog Jesus ett bröd, välsignade och bröt det och gav åt dem och sa: Tag, ät, detta är min kropp.

23Och han tog bägaren, tackade och gav åt dem, och de drack alla av det.

24Och han sa till dem: Detta är mitt blod, det nya förbundets, som blir utgjutet för många.

25Sannerligen säger jag er: Jag ska inte dricka mer av vinträdets frukt förrän den dag då jag dricker det nytt i Guds rike.

26Och när de hade sjungit en lovsång, gick de ut till Oljeberget.

27Då sa Jesus till dem: I denna natt ska ni alla komma på fall för min skull, för det står skrivet: Jag ska slå Herden, och fåren ska skingras.

28Men efter det att jag har uppstått, ska jag gå före er till Galileen.

29Då sa Petrus till honom: Även om alla andra kommer på fall, ska jag inte göra det.

30Då sa Jesus till honom: Sannerligen säger jag dig, att i dag, i denna natt, innan tuppen har galt två gånger, ska du tre gånger förneka mig.

31Då sa han ännu starkare: Om jag än måste dö med dig, ska jag ändå inte förneka dig. Detsamma sa också alla de andra.

32Så kom de till en plats som kallas Getsemane och han sa till sina lärjungar: Sitt här, medan jag ber.

33Så tog han med sig Petrus och Jakob och Johannes, och han började förskräckas och ängslas,

34och sa till dem: Min själ är djupt bedrövad ända till döds. Stanna kvar här och vaka.

35Sedan gick han lite längre fram och föll ner på jorden och bad att denna stund om möjligt skulle gå ifrån honom.

36Och han sa: Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Ta denna bägare ifrån mig. Men inte vad jag vill, utan vad du vill.

37Sedan kom han tillbaka och fann dem sovande och sa till Petrus: Simon, sover du? Kunde du inte vaka en stund?

38Vaka och be att ni inte kommer i frestelse. Sannerligen, anden är villig, men köttet är svagt.

39Och på nytt gick han bort och bad och sa samma ord.

40Och då han kom tillbaka fann han igen att de sov, för deras ögon var så tunga, och de visste inte vad de skulle svara honom.

41Och han kom för tredje gången och sa till dem: Sover ni fortfarande och vilar er? Det räcker, stunden har kommit. Se, Människosonen ska utlämnas i syndares händer.

42Stå upp, låt oss gå, se, den som förråder mig är nära.

43Och i samma ögonblick medan han ännu talade, kom Judas, som var en av de tolv, och tillsammans med honom en stor folkskara med svärd och påkar. De kom från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.

44Men han som förrådde honom hade gett dem ett tecken och sagt: Den som jag kysser, han är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning.

45Och så snart han hade kommit, gick han genast fram till honom och sa till honom: Rabbi, Rabbi, och kysste honom häftigt.

46Då lade de händerna på honom och grep honom.

47Men en av dem som stod där bredvid drog ut sitt svärd och slog till översteprästens tjänare och högg av honom örat.

48Och Jesus började tala och sa till dem: Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig.

49Var dag har jag varit ibland er i templet och undervisat, och ni har inte gripit mig. Men Skrifterna måste uppfyllas.

50Då övergav alla honom och flydde.

51Men en ung man, som hade ett linneskynke kastat över den nakna kroppen, följde honom. Och de unga männen grep honom.

52Men han lämnade kvar linneskynket och flydde naken från dem.

53Och de förde bort Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.

54Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård. Och han satt där tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

55Men översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom, men de fann inget.

56För många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens.

57Då stod några upp och vittnade falskt mot honom och sa:

58Vi har hört honom säga: Jag ska bryta ner detta tempel, som är gjort med händer, och på tre dagar ska jag bygga upp ett annat, som inte är gjort med händer.

59Men inte ens i det fallet stämde deras vittnesbörd överens.

60Då reste sig översteprästen, steg fram och frågade Jesus och sa: Svarar du inget på det som dessa vittnar mot dig?

61Men han teg och svarade ingenting. Översteprästen frågade honom vidare och sa till honom: Är du Kristus, den Välsignades Son?

62Och Jesus sa: Jag Är, och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens skyar.

63Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: Varför behöver vi fler vittnen?

64Ni hörde hädelsen. Vad anser ni? Alla dömde honom då skyldig till döden.

65Och några började spotta på honom och täcka för hans ansikte och slå honom med knytnävarna, och sa till honom: Profetera. Och tjänarna slog honom med handflatorna.

66Och medan Petrus var nere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor.

67När hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sa: Du var också med Jesus från Nasaret.

68Men han nekade och sa: Jag känner honom inte, inte heller förstår jag vad du säger. Sedan gick han ut på den yttre gården. Och tuppen gol.

69När tjänstekvinnan fick se honom igen började hon åter säga till dem som stod i närheten: Denne är en av dem.

70Men han nekade igen. Och efter en kort stund sa också de som stod där till Petrus: Visst är du en av dem, för du är ju en galilé och din dialekt låter så.

71Då började han förbanna sig och svor: Jag känner inte den mannen som ni talar om.

72Och för andra gången gol tuppen. Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt till honom: Innan tuppen har galt två gånger, ska du tre gånger förneka mig. Och när han tänkte på det brast han ut i gråt.