Mark 7

Swedish Bible (RFBNT) (Svenska Reformationsbibeln) - No Year

← Chapter 6 Jump to: Chapter 8 →

1Då samlades kring honom fariseerna och några skriftlärda, som hade kommit från Jerusalem.

2Och när de fick se att somliga av hans lärjungar åt bröd med orena, det vill säga otvättade händer, klandrade de det.

3För fariseerna och alla judar äter inte utan att de noga har tvättat händerna, för att hålla de äldstes traditioner.

4Och när de kommer från torget, äter de inte utan att de först har tvättat sig. Och mycket annat sådant finns som de har lärt sig att hålla, som att skölja bägare och kannor och kopparkärl och bänkar.

5Då frågade fariseerna och de skriftlärda honom: Varför följer inte dina lärjungar de äldstes traditioner, utan äter bröd med otvättade händer?

6Han svarade och sa till dem: Rätt har Jesaja profeterat om er, ni hycklare, som det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

7Och förgäves tjänar de mig, då de lär ut läror som är människobud.

8För ni överger Guds bud och håller mänskliga traditioner, såsom att skölja kannor och bägare, och mycket annat sådant gör ni.

9Och han sa till dem: Skickligt upphäver ni Guds bud för att hålla era traditioner.

10För Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som förbannar sin far eller mor, han ska döden dö.

11Men ni säger: Om någon säger till sin far eller mor: Det du skulle ha fått av mig till hjälp ger jag som korban, det vill säga en offergåva,

12då tillåter ni inte att han gör något mer för sin far eller för sin mor.

13Så upphäver ni Guds ord genom er tradition, som ni har fört vidare. Och mycket annat sådant gör ni.

14Sedan kallade han till sig allt folket och sa till dem: Hör på mig allesammans och förstå.

15Inget av det som kommer in i människan utifrån kan orena henne, utan det som kommer ut från henne är det som orenar människan.

16Den som har öron till att höra, han må höra.

17När han sedan hade lämnat folket och kommit in i ett hus, frågade hans lärjungar honom om liknelsen.

18Då sa han till dem: Är ni också så oförståndiga? Förstår ni inte att inget som utifrån kommer in i människan kan orena henne?

19För det går inte in i hennes hjärta utan ner i magen, genom vilken all mat renas och har sin naturliga utgång.

20Och han sa: Det som går ut från människan, det orenar människan.

21För inifrån, från människornas hjärtan, utgår de onda tankarna, hor, otukt och mord,

22stöld, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, stolthet, dårskap.

23Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren.

24Sedan reste han sig upp och gick därifrån till Tyrus och Sidons område, och gick in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det. Men han kunde inte förbli dold.

25För en kvinna, vars dotter hade en oren ande, kom då hon fick höra om honom och föll ner för hans fötter.

26Och det var en grekisk kvinna av syrisk-fenicisk härkomst. Och hon bad honom att han skulle driva ut den onde anden från hennes dotter.

27Men Jesus sa till henne: Låt barnen först bli mättade, för det passar sig inte att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.

28Då svarade hon och sa till honom: Ja, Herre, men hundarna äter ju under bordet av barnens smulor.

29Då sa han till henne: För det ordets skull, gå. Den onde anden har farit ut ur din dotter.

30Och då hon kom hem fann hon dottern ligga på sängen, och den onde anden hade farit ut.

31Sedan gick han åter bort från Tyrus och Sidons område, och han gick mitt igenom Dekapolis område till Galileiska sjön.

32Och de förde till honom en som var döv och knappt kunde tala, och bad honom att han skulle lägga handen på honom.

33Då tog han honom avsides från folket och satte sina fingrar i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga,

34och såg upp mot himlen, suckade och sa till honom: Effata! Det betyder: Öppna dig!

35Och genast öppnades hans öron, och hans tungas band löstes, och han talade rent.

36Och han befallde dem, att de inte skulle tala om det för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto mer gjorde de det känt.

37Och de förundrade sig mycket, och sa: Allt har han gjort väl. Han gör så att både de döva kan höra och de stumma tala.

← Chapter 6 Jump to: Chapter 8 →